help me

Andra natten i husbilen. Tänkte att jag kunde skriva lite om hur det har gått hittills. Igårnatt fick vi sova på en parkeringsplats för vi hann inte till campingen innan den stängde. Inte kul. Kändes jävligt otryggt och dessutom hade något pucko glömt att stänga av radion i högtalarna på badets (parkeringsplatsen låg bredvid en badplats)... så vi fick lyssna på jobbig musik hela natten. Tack och lov var det inte hög volym alls, så det hördes inte när jag låg med huvudet mellan kudden och madrassen.
Vid 07.30 väcktes jag och vi körde till campingen som öppnade 08.00. Fick vänta en stund på att bli insläppta då vi var tidiga...

Rent känslomässigt så har jag ett helvete. Är genomdeppig och jag mår skit, främst framåt kvällarna men även mycket på dagarna. Idag när vi var och hälsade på farmor drog jag mig undan och bara försvann in i mig själv. Kunde inte stoppa det. Så fort jag får en positiv tanke i huvudet så kommer nån slags demon och bara dödar den. Det mörka tar över hela tiden och jag vill bara få åka hem... om jag mår lika skit imorgon vet jag inte vad jag ska ta mig till. Snälla hjälp.....

Andra natten i husbilen. Tänkte att jag kunde skriva lite om hur det har gått hittills. Igårnatt fick vi sova på en parkeringsplats för vi hann inte till campingen innan den stängde. Inte kul. Kändes jävligt otryggt och dessutom hade något pucko glömt att stänga av radion i högtalarna på badets (parkeringsplatsen låg bredvid en badplats)... så vi fick lyssna på jobbig musik hela natten. Tack och lov var det inte hög volym alls, så det hördes inte när jag låg med huvudet mellan kudden och madrassen.
Vid 07.30 väcktes jag och vi körde till campingen som öppnade 08.00. Fick vänta en stund på att bli insläppta då vi var tidiga...

Rent känslomässigt så har jag ett helvete. Är genomdeppig och jag mår skit, främst framåt kvällarna men även mycket på dagarna. Idag när vi var och hälsade på farmor drog jag mig undan och bara försvann in i mig själv. Kunde inte stoppa det. Så fort jag får en positiv tanke i huvudet så kommer nån slags demon och bara dödar den. Det mörka tar över hela tiden och jag vill bara få åka hem... om jag mår lika skit imorgon vet jag inte vad jag ska ta mig till. Snälla hjälp.....

Going under

Han ligger där i sängen, panikslagen. Vet inte vad som ska hända eller vad som händer. Andningen känns tung, som att någon sitter på hans bröst. Tynger ner honom. En osynlig demon suger sakta ur all livskraft ur honom och snart börjar det ta slut. Det är inte långt kvar nu. Inte långt kvar innan han tvingas ge upp. Kasta in handduken. Hissa vit flagg. Han stretar emot, vill inte, men det är för sent nu. Demonerna spökar inom honom och det finns snart ingen annan utväg.

Han har befunnit sig där så många gånger förr; på golvet med alla känslor, med sitt verktyg i handen och paniken i ådrorna. Han vet hur han ska göra för att få kontroll, för att få stopp på det. Det finns ingen som kan hindra honom. Inte längre. Förr räckte det ofta med ord, kanske en kram, men inte nu längre. Nu har det blivit en del av honom, en del av hans identitet, en del av hans liv. Det är det enda han kan kontrollera. Allt annat står utanför hans makt och han känner sig maktlös. Varför blev det såhär från första början? Förtjänar han det? Han börjar tänka så; att allt är hans eget fel och det är bara på grund av honom detta sker. Oavsett vad andra säger ändras inte hans åsikt.

Frågorna ekar i hans huvud. Likaså alla mörka tankar. Tankar om att avsluta alltihop; det skulle vara så enkelt. Men han vågar inte. Det finns ju faktiskt folk som tycker om honom, det vet han. Han vet att folk bryr sig, att folk försöker förstå. Det finns ändå ingen som kan ta sig in i hans huvud och verkligen förstå hur han har det. Hur han tänker och vad han känner. Det håller han gömt inom sig och låter det inte komma fram förrän det tillslut bubblar över och hela hans värld rasar igen. När det händer bryter han ihop och så hamnar han där igen - på det iskalla golvet med paniken bultande i öronen...

När ska det ta slut?

Blåtand

Nu har jag äntligen mitt tangentbord som jag väntat på. Det funkar felfritt och gick lätt att ansluta via bluetooth, lättare än vad jag trodde att det skulle göra. Känns helbra att ha "riktiga" tangenter att skriva på. Chansen att jag skriver fel har i princip eliminerats och det är helt enkelt lättare att skriva nu. Lättare att chatta, blogga och skriva dagbok (har tänkt att göra det nu under husbilssemestern, nämligen)..

Imorgon åker vi... känns för tillfället helt okej faktiskt. Det är mest på kvällarna jag får ångest och panik över det. Känns även bra att kunna logga in på t.ex. MSN för att chatta med nån om jag skulle behöva det (vilket jag för övrigt är ungefär 100% säker på att jag kommer behöva) :)

Lika bra att sluta skriva nu då det känns som att jag inte kommer på nåt mer att skriva om... baibai.

Bushmeat

Klickade precis hem den här skönheten. Så fort jag såg den kände jag att jag bara måste ha en sån... Först letade jag efter nån fräck väska till Paddan och när det visade sig att man kan ha en laptop (och en iPad såklart) i den väskan så var det bara ett måste.. Hoppas att farsan inte blir förbannad på mig imorgon när jag berättar bara. Han gillar inte att jag beställer hem prylar, förstår du... Hade visserligen tänkt att betala själv, men ändå. Är lite impulsiv av mig när det gäller sånt, men denna gången behöver jag dessutom en väska till skolan i höst...

Aw...

Sötaste djurungarna måste vara igelkottar. Tveklöst om det finns något sötare...

Fy

Fy fan... Låg i sängen och tittade på videor på min iPad när jag kände en riktigt obehaglig lukt. Tänkte att det kanske kom utifrån men icke. Sniffade runt i rummet efter jakt på luktkällan men hittade inget... Då upptäckte jag en stor mugg på mitt nattduksbord och gissa vad som bodde i den? Jo, en gigantisk mögelklump.... Jag insåg direkt att det var några dagar gammal oboy och blev så äcklad att jag gick ner till köket, hällde ut klumpen i soporna (hade inte gått att skölja ur den...) och sedan fyllde jag koppen med vatten.
Kom ihåg att ALDRIG låta mjölk stå framme för länge... Äckelkänslan lär inte försvinna på ett bra tag =(

Alone I break

I wish I wasn't born because I'm too much of a coward to just end it all.

Jag skiter i allt nu. Jag skiter fullständigt i allt nu. Det är fullständigt meningslöst att ens bry sig för man får ändå bara skit för allt. För minsta lilla jävla detalj så är du alltid där och säger att jag är värdelös. Du hatar mig, säger du. Du säger att jag är ful som stryk, att jag förtjänar att dö. Vet du vad? Du har rätt. Åratal av psykisk och fysisk misshandel har fått mig att totalt ge upp. Du har fått ner mig på knä nu och jag hoppas att du är nöjd, ditt jävla svin.

Varje gång jag har tyckt om mig själv har du börjat skrika på mig. Du är ful, inse det någon gång din idiot. Varje gång någon har sagt någonting bra om mig har du sagt emot. Du är inte bra, du är värdelös. Jag får inte lov att ha minsta lilla självkänsla för då kommer du som ett jävla skott och sparkar ner mig i gyttjan igen. Du har all makt över mig; du får mig att göra saker som jag egentligen inte borde och som jag vet är fel. Varje gång ser jag på dig hur du njuter av makten.

Det känns fel att säga att jag hatar dig för ibland är du det enda jag har. Ibland är du en trygghet för mig. Någon att krypa ihop hos och bara ligga där och vara värdelös. Det är det enda jag är bra på, säger du. Allt annat är lika bra att skita i för jag kommer ändå att misslyckas. Du har tagit dig in i mitt huvud och kontrollerar mig som i ett dataspel. Det finns ingen väg ut. Jag är fast. Du har fångat mig. Du har mig fast och jag har ingen som helst chans att ta mig ut och bort från dig för du kommer alltid finnas med mig. Alltid.

Shibavalpar & iPad

Var och hälsade på små shibavalpar idag som sagt. Ungefär 4-5 veckor gamla var dom. Jättesöta små varelser. :) Orkar inte riktigt skriva mer än så. Får nog göra det imorgon i så fall och samtidigt ladda upp dom få bilderna jag tog med mammas mobil.

Köpte en iPad idag också, nu väntar jag på ett trådlöst tangentbord till det. Orkar inte skriva mer om det heller, förlåt.

Mooh

Imorgon blir det väckning tidigt för jag och morsan ska hälsa på fyra små shibavalpar. Tre från en kull och en från en annan som tyvärr blev ensam (tror att de andra valparna dog redan innan de hann utvecklas i magen) :( Kommer att bli riktigt mys. Älskar att ha så bra kontakt med vår uppfödare; vi får vara med och socialisera alla nya valpkullar vid ungefär 4-5 veckors ålder ;)
Efteråt hoppas jag på att vi åker och tittar på en iPad.

Tack!

Först och främst - tack så mycket, Nip och Temple, för era fina kommentarer. Ni har säkert rätt; att det finns en logisk förklaring till varför det har blivit svårare för mig att skriva och läsa. Jag får hoppas att det går över och att jag kan börja läsa böcker igen... Vill minnas att jag tyckte om det när jag gick i mellanstadiet (då jag var en riktig bokslukare).

Som ni kanske ser så har jag fixat och donat lite med bloggen. Känner mig ganska nöjd nu; har ju fått med både döskallar och militärgrönt. Perfekt! Gillar även att den är lite sådär mörk. Känns mer som "jag" nu och jag hoppas att ni tycker någorlunda om den.

Inte bra

Jag kan inte längre uttrycka mig i ord känns det som. Lite som att svenska språket har blivit totalt främmande för mig. Det är jobbigt att försöka sig på ett inlägg för jag vet att det bara kommer spåra ur och jag kommer bli sur på mig själv för att jag är så dåligt på att skriva. Förr var det så lätt. Jag kunde skriva flera inlägg om dagen, även fast det ibland bara var värdelöst klotter. Nu får jag nästan lite prestationsångest innan jag ger mig på att skriva. Det känns inte bra, inte alls.
Har även fått svårt att läsa då orden bokstavligen flyter ihop med orden runtomkring. Det går rätt hyfsat när jag koncentrerar mig riktigt ordentligt men då jag har svårt att göra det så skiter jag helst i att läsa. Förr kunde jag läsa ut en bok på bara några dagar men nu har det tagit mig en månad att komma till andra kapitlet... Det känns inte heller särskilt bra.

Förr sa alltid lärare (och mina föräldrar) att jag har så lätt för mig. Nu är allting tusen gånger svårare och jag räds inför folkhögskolan. Hur ska det gå egentligen? Kommer jag kunna fokusera mig och kunna läsa ordentligt? Kommer jag kunna skriva ordentligt och inte spåra ur bara för att jag hörde något utifrån som distraherade mig? Jag har koncentrationssvårigheter. Det är inte bra.

Inte alls.

Jag har en tumblr där jag skriver mer korta inlägg... som en blogg fast jag öppnar mig mer där tror jag... skitsamma. Här är länken.

the end

jag orkar inte mer.

jag vill bli omhändertagen på ett ställe som inte är hemma. på ett ställe där folk fattar. där jag får vård. jag orkar inte mer nu. jag vågar inte avsluta mitt liv för jag är för feg för det. snälla någon... ta tag i mitt liv för jag kan inte det själv.

hjälp

Facepalm

Tänkte förklara ordet facepalm för er som inte vet vad det betyder.



När något helt enkelt är så korkat att man blir rent trött. Då sätter man handen mot pannan och suckar eller säger som Homer gör: "DOH!" Eller så sätter man bara handen mot pannan och skakar på huvudet.