Aito & Toya

 

Klicka på bilderna för att förstora!

Toyas min = xP

 

Jag vet inte. Jag vet fan inte. Jag har inte gråtit på snart en månad, och jag känner inombords hur det byggs upp. Ångesten, paniken, rädslan, stressen. Allting bara klumpas ihop och blir bara mer och jobbigare hela tiden, och jag väntar bara på att det ska rinna över. Jag vet att det kommer bli ett helvete när det väl händer, så det känns som att världen kommer rasa in snart. Får i alla fall försöka att inte tänka för mycket på det, utan bara ta det när det kommer.


En bra sak i alla fall, förutom Toya ovan på bilden, är att nu är min tv och allt inkopplat. Jag har spelat Saints Row 2 rätt mycket de senaste dagarna, och jag älskar det bara mer och mer. Mitt gäng är lila ninjor med skithäftiga bilar. Det kan fan inte bli bättre!

Tee-hee

Waaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah

BAM! HEADSHOT

"Whoops, jag sket nog på mig..."

Bzzzzzt, connection!

Nu har vi en kabelkille/sladdpojke/tekniktönt/elektronikexpert (osv osv) här och installerar min TV, PS3, Xbox (berättar mer om det sen), DVD och kanalbox. Ska bli kul ikväll när allt är klart. Och C, vi får bestämma en dag när vi ska ha filmkväll, hehe.

In loving memory

Jag saknar dig, min allra bästa vän.

Mitt hus

Japp. Där bor jag.

Smälter

Fy fan, det är alldeles för varmt väder för mig…

Bilden är tagen från Google, och jag har ingen aning om vad han på bilden delar ut eller vad det ska föreställa… Men för mig symboliserar bilden att han har smält, och det känns som att jag håller på att smälta av värmen just nu.

Följde med mamma och hundarna till Bokskogen i morse, där vi mötte upp bland andra uppfödaren och två av hennes hundar, Aito’s syster och hennes familj och minst 15 andra shibor. Vi gick 3 kilometer på ett led, fast jag och Toya var lite efter hela tiden då jag inte vill dra i henne när hon snusar runt i löven. Dessutom svettades jag som fan, och även Toya led… Hennes underull är väldigt tjock i solsken och jag kan bara föreställa mig hur varmt det måste vara för henne (och Aito med för den delen). Men vi allihop tog oss i “mål” tillslut och slog oss ner i skuggan av ett träd för lite fika. Vovvarna fick vatten och sen blev det gruppfoto och efter det åkte vi äntligen hem. Jag var varm och trött så det var skönt att få komma hem och sova lite.

Nu har jag käkat lite och sitter på mitt rum. Lyssnar på lite musik och tittar på lite live streams på Justin.tv. Är ensam hemma, mamma och pappa åkte till brorsan en stund.

Kärlek?

Min första, seriösa, kärlek var med en tjej jag träffade från internet.

Året var 2007 och jag kände mig ensam. Hade inte haft något “riktigt” förhållande, varken med en tjej eller en kille, så jag längtade efter kärlek. Sökte på Google efter en sida man kunde hitta tjejer på, då jag precis hade “kommit ut” som homosexuell. Eller snarare hade jag insett att jag gillade tjejer och att det var en flickvän jag ville ha.
Efter ett litet tags letande fann jag sidan Qruiser där det fanns homo-, bi- och transsexuella tjejer och killar som – precis som jag – letade efter en partner. När jag hade fyllt i min presentation med lite kort fakta om mig själv, insåg jag att jag måste leta för att finna och gick in på sökfunktionen. Sökalternativen blev tjejer (förstås) i åldrarna mellan 15 och 17 (jag var 15 själv) och bosatt nära Malmö. Det var då hon dök upp, min framtida flickvän “H”. Det var bara hon och en till tjej som matchade min sökning. Den andra tjejen var upptagen så jag skickade iväg ett “Hej” till H och fick svar ganska fort. Efter några meddelanden fram och tillbaka bad någon av oss, minns inte vem, om den andres MSN. Där fortsatte chattandet i ett halvår innan vi tillslut träffades, mer om det sen. Vi chattade under hela sommarlovet, varje dag, fram tills 5 på morgnarna. Den 23 juni 2007 blev vi tillsammans. Den morgonen gick jag och la mig med ett stort leende på läpparna. Jag var lycklig!
Tiden gick och vi chattade på. Vi båda var väldigt blyga, så det blev inte att träffas förrän den 21 december 2007. Jag kom hem till henne, och vi tittade på film med hennes lillebror (som var i min ålder, H var ett år äldre). Jag sa knappt någonting då jag var otroligt blyg, men jag åkte hem med magen full av fjärilar och lycka. Jag hade träffat henne en gång innan, på en fotbollsmatch, men då hade hon med sig 4 kompisar och sin bror. Jag var ensam, men hon sa inget till mig av blyghet utan jag fick prata med hennes vänner och brorsa istället.

Tiden gick och vi började umgås varje dag. Jag började sova hos henne under veckorna, och vi hade en väldigt nära relation. Med “nära” relation menar jag hela kitet: vi mös och ja… ni kan nog räkna ut resten själv. Det gjorde att H blev min första riktiga kärlek. Vår relation var väldigt intim, och hon kändes som en riktig själsfrände. Vi var med om mycket tillsammans, bland annat var hon med på min brors studentfest 2008. Hon följde även med på en familjesemster, vilket ytterligare är ett bevis på hur nära vi var. Där hon var, var jag och där jag var, var hon. Vi var ett tillsammans, och hon fick mig att känna mig hel. Jag älskade henne från djupet av mitt hjärta. Ett bevis på det är att jag i princip övergav alla mina gamla vänner för hennes skull, för om jag inte sov hos henne blev hon ledsen och det ville jag inte. Hon märkte hur lättmanipulerad jag var, och började hota mig när jag inte ville sova över hos henne. Det gick så långt att jag fick sova hemma högst en dag i veckan, för jag orkade inte se henne så sårad och jag orkade inte med hoten. Hon försökte få mig att tro att det var min mammas fel att jag mådde dåligt. När jag ringde hem och pratade med mamma så var mamma, såklart, ledsen över att jag inte kom hem. Detta utnyttjade H och påstod att min mamma gav mig dåligt samvete med flit. I början trodde jag på allt H sa, men nu efteråt vet jag att det var bara bullshit alltihop.

Tjejen jag (till och med) förlovade mig med, silverringar och allt, visade sig att vara ett jävla psycho och jag har fortfarande svårt att lita på folk. Jag har dock lärt mig mycket från det förhållandet, och kan tidigt se om någon är fel för mig. Jag försöker att se det positivt, men minnena och spelet hon spelade gör fortfarande ont inom mig när jag tänker på det. Vi hade något så fint ihop, men allt bara föll samman när hon började gymnasiet. Det var då det dåliga började.

Kärlek för mig har dock inte förändrats. Jag söker fortfarande efter den där perfekta partnern, som vet hur jag mår inombords utan att behöva fråga. Som ser på mig om jag behöver en kram eller en puss. Som kan fylla i mina meningar, som tar hand om mig och som litar på mig. Självklart ska även jag kunna lita på personen i fråga, då det är väldigt viktigt. Saker som trogen, snäll och omtänksam är en självklarhet. Att hon även är romantisk och gillar att vara med mig i alla situationer är också en sån där ganska självklar sak.

Jag har inte funnit henne än, men jag vet att jag någon dag kommer göra det!

☯ Yin & yang

Från wikipedia:

Yin; som är det svarta, symboliserar jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva och kvinnliga.
Yang; som är det vita, symboliserar himlen, det ljusa och varma, torra, aktiva och manliga.


För mig representerar symbolen balans. Balans mellan svart och vitt, allt och inget, hat och kärlek. En balans som jag vill lära mig och kunna leva med. Att kunna stanna upp mitt emellan och tänka efter vad jag egentligen känner. Att hitta livets balansgång och kunna hålla balansen istället för att trilla ner i det vita eller svarta emellanåt.

Ny header

Har nu knåpat ihop en rätt så fin header tycker jag. Zebran är där eftersom jag älskar zebror helt enkelt, svårare än så är det inte. Positiva kommentarer mottages mer än gärna, men kritik och sånt som mitt “negativa filter” suger upp får ni gärna hålla för er själva. Tack. ^^

Svettigt…

Jobbig dag idag. Varit på IKEA och handlat tv-möbler, svettigt som fan då pappa inte var med och kunde bära. Jag fick bära och slita, och jag blev varm och irriterad på kassörskan när hon bad oss lyfta upp de allra tyngsta kartongerna för att hon skulle komma åt streckkoden. Höll nästan på att skrika åt henne, att “kom igen nu då för helvete!” men tack och lov gjorde jag inte det. Jag blev tvungen att duscha tidigare idag, efter att ha satt ihop en del av tv-möbeln. Blev så förbannat svettig… Vad gäller duschningen så var det inte heller särskilt trevligt, ni vet nog varför.

Min TV är i alla fall uppsatt på väggen och nu måste vi bara koppla in allting, vilken är en utmaning för jag har ingen aning om vart sladdarna ska kopplas in till mitt PS3 till exempel. Har hämtat hem användarmanualen från internet då det inte medföljde någon i kartongen med TVn (vi köpte ett skylt-ex som var nedsatt, och användarmanualen var förmodligen slängd). Om någon undrar, så ser min TV ut såhär:

 

            (Inte jag som tagit bilden, men det är precis en sån jag har)

Lloyd

Lloyd älskar mjukmat och att ligga i en av fåtöljerna i vardagsrummet. Han tycker om att vara ute i solen och spana på fåglar. Höga ljud eller andra oljud gör honom nervös, och han absolut avskyr nyårsraketer. Då gömmer han sig gärna under en soffa eller en säng och kommer inte fram på flera timmar. Rocky och Lojje (som vi kallar honom) är som bröder. De tar hand om varandra i vått och torrt och sover gärna bredvid varandra i antingen min säng eller i fåtöljen.
Lojje är otroligt snäll, nästan för snäll, och han sover gärna i fotändan av min säng. Då han är lite större än många katter tar han stor plats, blir det ibland ganska trångt i sängen och jag måste flytta ner honom längre ner i fotänden.

Fan då

Samma gamla vanliga känslor igen. Samma gamla visa. Jag har som sagt trillat ner i mörkret igen och just nu känner jag av det rejält. Jag vill inte vakna upp imorgon, jag vill inte vara som jag är och jag vill bara bort från allt. Var är Delete-knappen när man behöver den?

Borde ju vara glad. Har fått en stor och fin TV och en ljudanläggning idag. Jag borde längta till imorgon, då ska ju teven sättas upp och jag ska hitta nån fin teve-bänk. Mitt rum kommer bli superfint, men jag ser inte fram emot det. Någonting håller tillbaka glädjen, jag tror att det är mina demoner eller nåt. Eller så är det helt enkelt jag själv som inte tillåter mig att vara glad över saker och ting.

Trillade dit igen

-suck- Om man ändå bara kunde få må bra i mer än två dagar på raken. Nu var det visst min tur att kraschlanda med huvudet före rätt ner i avgrunden. Rent metaforiskt sett. Jag har ju inte ramlat, egentligen...

Jag kände mig till och med fin i början av dagen. Helt jävla sjukt att man kan gå från lycklig till deprimerad på en sekund. Det vänder så fort att jag knappt hänger med i svängarna. Å andra sidan är jag van vid det här laget, så jag blir inte så chockad som jag blev de första gångerna det hände. Nu är jag den fulaste som finns.

Försöker muntra upp mig själv. Pappa och jag ska ju titta på min nya TV imorgon... Han är ju ledig i två dagar, och vi kanske kan hitta på något riktigt roligt alla tre - jag, mamma och pappa. Ändå hör jag demonernas elaka skratt i bakhuvudet. Ni vann igen. De fick mig att falla igen. Som alltid.

 

Jag får försöka kämpa på, jag har tagit mig igenom många såna här kvällar och nätter och en till kan inte vara så jävla svårt. Jag har ju vänner, bra musik, fina djur och en blogg att skriva av mig på. En ganska fin blogg också, om jag får vara lite skrytsam... Det ska inte vara så jävla svårt.

I’m not crazy

Varit en bra dag även idag, känns skönt. Känns som att jag är påväg någonstans i livet nu och inte bara står och trampar. Ska göra en Dagens positiva lite senare ikväll, just nu tänkte jag bara skriva lite kort om hur min dag har sett ut.

Vi har fått huset sålt, om jag inte redan sagt det, och idag fick vi handpenningen på det. Självklart tänker jag inte skriva exakt hur mycket, men det var en del. Jag och mamma har shoppat lite idag. Moltex, Svedala Outlet och Media Markt.
På Moltex (en textilaffär med kuddar, täcken osv) köpte vi ett sängöverkast till mamma och pappas säng och tre kuddar till min soffa.
På klädesoutleten köpte vi (till mig) två par jeans, två par trosor och ett par solglasögon. Vi köpte även tre par kalsonger till min bror och fem par strumpor. Mamma köpte även ett par solglasögon till sig själv, likadana som mina fast med röda detaljer istället för lila. Kan ju ta en bild av mina nya saker sen, om någon skulle vara intresserad. Ett par av jeansen är faktiskt lila, tro’t eller ej… Mamma blev väldigt entusiastisk när jag stod och tittade på de, haha.
På Media Markt blev det ett par nya hörlurar till datorn och TVn, så att jag kan titta på film eller TV på natten utan att behöva ha det jobbigt med låg volym. Sladden är hela 6 meter, vilket är skitbra. Då kan jag sitta i soffan och ändå ha på mig hörlurarna. Ja, det finns trådlösa alternativ men de är ju fan svindyra. De är även supersköna, så det är helnice. Sitter just nu och lyssnar på musik med mina nya lurar ;) Märket är Philips (om någon är intresserad).

 

Nu är jag lite småsömnig så jag ska nog bara slappa framför TVn. Vad gäller Dead Rising 2, som jag spelade igår, så var det skitkul. Jag kombinerade en del vapen och slaktade zombies som aldrig förr! Ett exempel är ett slagträ och spikar… spikklubba for the win!

Ehm va?

Dagens frisyr (konstig effekt på kameran, är inte så fett egentligen)

Gammal bild, min förra frisyr = katastrof

Skriver mer om själva dagen senare, när jag sitter vid min egen dator. De två översta bilderna togs innan idag. Jag hade tråkigt och mammas dator var igång...

Dagens Positiva #1

Tänkte börja med en grej som jag valt att kalla "Dagens positiva" vilket innebär att jag, kanske inte varje dag, skriver ner en lista på positiva och bra saker jag har gjort under dagen. Detta för att jag ska kunna se och uppskatta mina bra dagar, istället för att lägga all vikt på mina dåliga och jobbiga dagar. Har gjort rubriken själv, förresten. Let's do this...

✓ Hundpromenad
Gick en ganska lång och uppfriskande promenad med hundarna. Hundarna blev glada och jag fick frisk luft. Det var även fint väder idag, så det var riktigt mysigt.

✓ Städat
Dammsög rummet och bytte sängkläder.

✓ Handlat
Efter psyk var jag och mamma på Jysk och köpte ett tunnare täcke till mig. Längtar efter att få gå och lägga mig i en nybäddad säng...

✓ Psyk
Var på psyk och pratade med Isa. Kändes bra, jag trivs med henne som jag har berättat om förr. Hon förklarar saker på ett bra sätt, och jag känner mig förstådd. Resultatet om ADHD är fortfarande inte klart, så jag håller tummarna för nästa vecka!

Det där var väl inte så pjåkigt. Vad tycks om idéen? Inte särskilt originell, men jag tänkte att det kan ju vara bra för mig som gärna hänger upp mig på allt dåligt istället för att uppskatta det bra. Ett tips till er också, kanske?

Dead Rising 2

Beställde hem två nya spel i fredags, ett av de är Dead Rising 2.

 

Det handlar kort och gott om en zombieinvasion i Fortune City. Man ska överleva helt enkelt. Det roliga är att man kan kombinera massvis av olika grejer för att få skithäftiga vapen! Ett exempel är motorsåg och motorcykel. Motorsågarna sätts på styret och så kör man run i stora hav med zombies och ja… slaktar lite sådär mysigt. Ska spela det för första gången efter att jag har skrivit klart detta inlägg, och jag återkommer med hur det har gått sen!

Here we go… *elakt skratt*

Repeat after me

Läkartiden gick finfint. Bortsett från att jag hade svårt att höra vad hon sa, så gick det bra. Fick sagt det jag ville säga och jag är nöjd. Fick nya sömntabletter vid namn Stilnoct. Hon berättade att de är väldigt beroendeframkallande, vilket inte lät lovande. Jag vill inte utveckla ett tablettmissbruk så hon slutar skriva ut åt mig, så jag tänker vara jävligt försiktig med Stilnocten. Hon skrev visserligen “bara” ut 10 stycken, så det får bli i nödfall. Och vad gäller Venlafaxinet så stannar jag kvar på 150 mg tills vidare, och avvaktar för att se om den ger någon effekt. Annars hoppas jag att jag får byta medicin, för jag vill inte ha höjd dos.

 

Annars har jag varit en duktig gosse idag. Gått med mamma ut på hundpromenad och handlat torkvinda på Ekohallen. Jag har även solat fläsket lite, eller ja… jag låg i min uppfällbara hängmatta på ställning i skuggan av ett blad-fritt träd (vilket ger en ganska dålig skugga). Skönt med lite frisk luft.

Imorgon är det Isa-dags men jag försöker inte tänka på det för mycket. Tänker inte skriva så mycket om det för då blir det inte som jag vill har jag märkt. Ja, jag är skrockfull…

Ångestmonster

Bloggen får vara grön tills vidare. Gjorde nyss lite ändringar. Bakgrundsbilden har jag faktiskt gjort själv denna gången, otroligt nog.

Snart läkardags… jag är nervös. Tänk om hon börjar gorma och sura för något? Tänk om-tankar dyker upp hela tiden. Tänk om jag inte får någon bättre sömnmedicin? Tänk om hon höjer dosen av Venlafaxin? Jag kan ju såklart välja att INTE ta den, men jag vill bara må bra så jag gör som de säger… Drömmen vore helt klart om jag fick en helt annan medicin. Jag litar inte på Venlafaxinet längre. Skiten kan inte fungera… Eller så gör den det, fast jag inte kan veta. Har en del att reda ut imorgon som du nog märker.

Dagen idag har varit i överlag bra, men som alltid får jag mig en käftsmäll av herr och fru Ångest nu såhär om natten. Även fröken Destruktiv är som bekant här. Hon och jag har träffats många gånger förr, så vi behöver inte ens hälsa på varandra. Inte kul alls, då jag egentligen avskyr henne… Men ibland, när jag är ensam, är hon mer än gärna välkommen. Vad fan snackar jag om egentligen?

På tisdag är det samtal med Isa. Jag är så tacksam att jag slapp vänta i mindre än en vecka denna gången. Tack, Isa. Det är ett helvete att behöva vänta så länge. En dag är jobbigt bara det…
Mitt mål för tisdag är att få besked om ADHD, påbörja borderline och kanske prata lite mer om det där hemliga som jag inte vill avslöja än. Jag har gått och grubblat på det där med ADHD i flera veckor nu, så jag orkar inte vänta en vecka till. Att jag har dåligt tålamod är en annan historia. Jag vill ha ett besked imorgon, och om jag måste vänta ytterligare så kommer jag bli superbesviken. Redan förra gången var jag säker på att få veta. Men jag säger inte att jag kommer få veta imorgon, för om jag gör det så kommer jag inte att få veta. Jag säger att jag kanske kommer att få veta *peppar peppar ta i trä* ;)

UNDER KONSTRUKTION

Håller på att fixa tema och skit. Snart klart.

Utökning av familjen?

Mamma och jag har pratat en del om att skaffa en hund till, och vi har fastnat för en särskild ras. Rasen är australian shepherd och såhär kan en aussie (som de kallas) se ut:

Det finns såklart många olika färger och teckningar, men just den ovan tycker jag har en vacker teckning i ansiktet. Det finns även spräckliga, men jag gillar symmetri…

Ingenting är säkert än, och om det nu blir en hund till så lär det inte bli förrän senare i år eller till och med början på nästa år. Vi får se. Först och främst måste jag bevisa att jag kan klara av det, då den nya hunden troligtvis kommer att bli min. Och ärligt talat så hade jag inte fixat det just nu. En hund innebär mycket ansvar och engagemang, och särskilt en aussie då de behöver mer motion och tankeövningar än en shiba.

Silence, please

Då var det äntligen dags att ladda upp “bilden” med stort B. Jag är ledsen att jag totalt har glömt bort det nu under kvällen/natten, men den som väntar på nåt gott… haha.

Vill bara varna lite, det är en del blod, temat är självmord och vissa kan ha svårt för det så jag gör bilden pytteliten så får ni som vill klicka för att göra den större. Vill inte att någon ska må dåligt på grund av en bild som jag laddar upp, så jag tänkte att detta var en bra lösning. Så snälla ni som vet att ni är lätt triggade av blodiga bilder, klicka INTE på den... Ta hand om er istället och titta på bilden en annan dag. Jag tar inte bort den. v


Och jag är inte helt nöjd med den. Ser en del misstag jag har gjort, men jag är inget proffs heller. Jag är långt ifrån ett proffs. Jag tycker bara att det är kul att redigera bilder och så har jag ett lite annorlunda intresse för just såna här bilder. “Makabert” och mörkt, om du förstår vad jag menar.
För dig som finner ett stoooort misstag, var snäll och håll det för dig själv. Jag är någorlunda nöjd och minsta lilla kritik suger jag åt mig genom mitt negativa filter. Detta innebär att även om du skriver “du kunde gjort den liiiite större/mindre/whatever, men annars är den superfin” så filtrerar jag bort superfin och ser bara kunde gjort = jag är sämst. Tack :)

My brain is refusing me

Kämpa, kämpa, kämpa. Kom igen nu då för fan! Upp med hakan, ta dig i kragen och försök åtminstone. Det finns folk som har det tusen gånger värre än dig så sluta upp med sånt här och var lite glad istället! Var glad att du har föräldrar som bryr sig! Det finns ungdomar som inte ens HAR några föräldrar!
Hur många gånger har jag inte hört det? Hur många gånger har jag bara behövt ha någon som lyssnat istället för att komma med tjäcka pepp-ramsor och skit? Alldeles för många. Ibland behöver jag bara ditt öra eller dina ögon. Kanske en kram? Kanske en axel att lägga huvudet på en liten stund?

Det enda som håller mig igång, precis just nu, är vetskapen om att på måndag ska jag träffa läkaren och sedan redan dagen efter ska jag träffa Isa igen. Det känns oerhört skönt att inte behöva vänta i två veckor på att få prata av sig. Dessutom trivs jag hos Isa, och jag tycker om henne. Jag känner att hon behandlar mig med respekt och förståelse. Även fast hon kanske inte förstår minsta lilla tanke jag har, så har hon kommit med mycket förklaringar på saker och ting. Jag gillar henne. Hon kallar mig även “vännen” rätt ofta. Men inte på ett sånt irriterande sätt som vissa gör, utan på ett snällt sätt. Jag hör på henne att hon menar det, att jag är hennes vän.
Planen för måndagen däremot är ett 20 minuter (ungefär) långt samtal där jag ska tigga sömnpiller. Tigga och tigga… jag ska be snällt. Har kanske blivit lite “immun” när det gäller Lergigan då jag har haft det så länge nu. Vi får se hur det går.

Vad gäller bilden jag håller på med, så ska jag alldeles strax ladda upp den. Igår var jag så nöjd med den, och kände mig riktigt duktig. Men idag när jag såg på den igen så såg jag bara en massa fel och fula misstag. Tänker ta mod till mig och ladda upp skiten ändå, minsann!

Datornörd

En liten kul lista på hur du vet om du är en extrem datornörd. Jag uppfyller ett av kraven…

 

Jag tar med mig laptopen in på toan och sitter även som på bilden ovan… Fast inte på allmänna toaletter, bara här hemma! ;)

Källa: Oddee.com

Hemligheter

Håller på med en ganska makaber bild i GIMP just nu, och jag vet inte exakt när den blir klar. Tänkte jävlas med er som är nyfikna och visa upp en liten “sneak-peek” på mitt lilla projekt…

Det enda man kan se är vad de olika lagren heter, och lite färger och grejer… Jag älskar att jävlas.

Fulhet

Hittar inga ord. Bara tomt prat.

Jag är värdelös, ful, äcklig, tråkig. Jag är asocial, osocial, enstöring. Jag vill vara ifred från omvärlden just nu. Lås in mig i ett madrasserat rum och låt mig få slåss mot demonerna. Låt mig slänga mig mot väggarna i ren ilska och låt mig få somna i en hörna av utmattning. Eller av ren fulhet. Just nu är jag så ful så jag kan inte gå utanför dörren utan att någon dör av min fulhet.

Annars har väl dagen varit bra. Eller inte. Jag har hetsätit deg, fått ångest över det - men inte spytt upp det igen vilket jag brukade göra. Istället blev det en mental bestraffning i form av självförakt och självmobbing. Mår fortfarande skit. Dagen idag har inte varit något speciell alls. Jag har helst bara velat ligga och sova, men istället har jag suttit med laptopen i knät och dragit mig från att blogga. Har inte haft något vettigt att skriva, inte nu heller för den delen.

Snart är det den 18:de april och då är det dags för läkarsamtal. Ser inte fram emot det, men jag ser fram emot att få rätt på medicinerna. Förhoppningsvis bättre sömnpiller. Tänker gnälla som fan om det och hoppas på att få något bra utskrivet. Men vi får se hur det blir med det.

Fight for your life

Give me peace, give me hope
Give me something to believe in
Learn to live, learn to cope
Make me feel alive within

I’m tired of feeling meaningless
I’m tired of feeling sad
Let me get out of this mess
And give me what I once had

Happiness seems far away
I can’t even see the light
Though I hope that one day
I will win this constant fight

Copyright © 2011 Elise Wilén

Idiot

Idiot, idiot, idiot.

Pinsamt att behöva skriva det här, men utredningen var visst inte färdig än. Det var bara intervjun kvar, och nu när den är avklarad så får jag resultatet nästa gång jag ska dit. Den 19:de april. Jag var ju så peppad igår, eller peppad och peppad - jag var skitnervös. Skrev ju så mycket om det... Jaja, jag hoppas att ni kan förlåta mig. Pinsamt... Den 18:de blir det Barbara i alla fall. Läkaren. Då ska jag gnälla lite om sömnpiller och hålla tummarna för att hon inte höjer Venlafaxinet ytterligare. Ligger på 150 mg just nu.

Skulle bara vilja sätta mig på en tyst plats, kanske under ett träd på en somrig äng, och lyssna på musik. Bara låta musiken ta över och stänga ner allt annat. Kanske nynna med eller nåt. Spelar ingen roll, bara tankarna får pausa lite för jag hänger inte med riktigt.

Jag är glad att det är några dagar kvar tills nästa gång jag ska ställa mig där i duschen... Jag är inte ohygienisk, men jag hatar att duscha så därför blir det kanske 3 gånger i veckan. Om jag blir svettig av fysiskt arbete så duschar jag givetvis, men inte annars. Avskyr att duscha. Särskilt efter förra gången... Varför ska det vara såhär? Varför finns det inte en hjälp-knapp på armen som man kan trycka på när man inte orkar mer? En knapp som gör att man mår bra. Bara sådär. Poff liksom.

Pinsamheter undanbedes

 

 

Jag saknar sommaren. Jag saknar att åka till brofästet med pappa och kasta sten i vattnet. Jag saknar att fotografera minsta lilla onödiga detalj. Jag saknar min gamla röda hårfärg. Jag saknar att vara solbränd.

Men snart är det sommar, jag ska fråga pappa om vi kan åka dit igen nån gång, jag ska snart börja fotografera igen har jag tänkt, håret kan tonas och jag ska snart börja sola mig i trädgården. Things can change.

Har även fått för mig att jag och Toya ska börja på agility. Förhoppningsvis går det som jag vill och vi blir medlemmar i någon brukshundsklubb så vi kan träna på en riktig bana. Annars får jag helt enkelt vara lite händig och snickra ihop egna hinder. En tunnel har vi redan så det behövs “bara” en vippbräda, några hopphinder och såna pinnar som hon ska springa slalom igenom. Sen är det klart!

Wrong

Imorgon kan jag ha ADHD.

Vem vet? Imorgon vid denna tiden kanske jag sitter här igen, som vanligt, fast med en ADHD-diagnos. Jag är väldigt tveksam till att jag har det, men psyk vet bäst. Tanken har aldrig ens slagit mig att jag kan ha det, så jag blev minst sagt förvånad när utredning drog igång. Men återigen - psyk vet bäst. Imorgon får jag kanske reda på det. Jag är inte helt hundra, men jag tror det. Förra gången jag var där sa ju Isa att hon skulle räkna ihop resultatet så jag tror att jag får veta imorgon. Jag hoppas det i alla fall.

Annars har dagen varit jobbig. Har bara en sak att säga just nu och det är att jag hatar att duscha. Bleh. Jag utan kläder = katastrof i mina ögon. Oftast ser jag bara fett och känner mig äcklad över det. Men inte idag, idag var det mycket värre än så. Idag kändes det helt ärligt som att jag befann mig i fel kropp. Det är en skrämmande känsla, kan jag tala om för dig. Hoppas att det bara var tillfälligt. Visserligen har jag hela dagen idag gått runt och tänkt på det.

Det var en gång...

Tänkte skriva av mig lite om en sak som hände för ett rätt så bra tag sedan. Det handlar om en tjej som, precis som jag, jagade folk som fuskade på Call of Duty. Så kallat "nuke boosters". För er som inte spelat MW2 är detta ett helt okänt fenomen, men vi kan säga att det är helt enkelt folk som fuskar och då blir det orättvist i spelet. I alla fall... Den här tjejen lade upp videor på YouTube där hon ägde skiten ur dessa idioter, och jag började gilla henne och hennes videor så jag började prenumerera på henne. Kommenterade gjorde jag alltid, och fick ofta svar. Efter ett tag lade jag till henne på PS3, och vi spelade någon enstaka match tillsammans. Detta var på den tiden då jag inte hade något eget Playstation, så jag spelade på min brors. Där hade jag registrerat en användare vid namn DrummerElliott, och när jag äntligen fick ett eget PS3 hade jag såklart glömt bort lösenordet till min användare. Jag fick göra en ny - DangerousElli - och bad även den här tjejen att lägga till mig. Fick som svar att hon inte hade tid, att det var mycket med skolan men att hon skulle lägga till mig så fort hon kunde. Tiden gick. Dagar blev till veckor som sedan blev till månader. Jag blev besviken på henne och slutade skriva och påminna henne. Avslutade även min prenumeration. Hon sårade mig... utan att ens veta om det.

Nu såhär i efterhand kanske man kan tänka att jag var löjlig som tänkte så. Hon hade ju säkert en massa kompisar och en massa att göra. Men jag kände mig sviken och bortglömd. Nu kan jag inte ens se hennes YouTube-namn utan att må dåligt över det som hände. Jag skäms över att jag tjatade på henne... skäms över att jag fortfarande mår dåligt över det. Samtidigt är jag förbannad på henne, precis som att hon var så jävla upptagen... Det enda hon hade behövt göra var att ta bort DrummerElliott och lägga till DangerousElli istället. Hade tagit högst 2 minuter av hennes liv. Men icke, och där satt jag - dum som fan - och trodde att hon brydde sig om mig.

Nu ska jag sova, eller i alla fall försöka. Natti natti.

One day

I wish I had words to say to you, words that you can understand. Words that make sense. Right now it feels like I'm speaking in a completely foreign language and all you can do is shrug your shoulders and say "What?". It's like I'm an alien of some sort, and you can't read my body language either. One of my highest wishes would be to be understood. I wish people I told about myself would understand why I feel like this, why I behave like this. But there's nobody. I'm all alone right now. Both mentally and physically.

Minns inte exakt hur dagen har varit, känner mig lite "fuzzy" i skallen. Jag minns att Anders har varit här med Izzi, och att hundarna fick hälsa på varandra. Sedan minns jag inte mycket mer. Vissa dagar, som denna, stänger min hjärna av. Saker fastnar inte och jag är trög. Vet inte heller hur jag mår precis, men jag tror att det är dåligt. "Hanging on" kan man kanske kalla det. Lever på hoppet inför onsdag, ser fram emot det mötet. Jag är väldigt nervös, men vi ska prata om en viktig sak så det känns bra.

Imorgon är pappa ledig och ska snacka med en kille som ska sätta upp stängsel i vår trädgård. Detta för att hundarna (Aito främst) ska kunna vara lösa. Just nu är det bara en häck, med en del små hål i, så det är rätt lätt för Aito att jaga efter en kanin. Vet inte exakt när själva stängslet sätts upp, men jag vet att han kommer hit imorgon och pratar med pappa. Hoppas att det blir så snart som möjligt och att det går fort. Gärna även på en dag som pappa är ledig, så jag slipper springa och öppna dörrar åt främmande folk...

Fan, hjärnan är helt slut. Kommer inte på något vettigt att skriva, så jag ska nog sluta nu.

Coming back down

down in the dirt
with your blood on my hands
I blacked out
but now I do understand
that you were too good
for this world so you left it
everything turned red
and then you made an exit
I don't even know
if it was your time
but like all good things
that pass you by
its like a lost soul
in the time of need
it made me grow up fast
and put some blood on my knees
and you don't even know
what's beyond you
thinking you could never die
like you're bullet proof
so I guess you had to leave
you were born with wings
but you were never happy
til the angels sing

En av de vackraste låtarna jag har hört.

En sån där fruktansvärt onödig lista

När vaknade du i morse?
Vid 10-tiden.

Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Fan, jag orkar inte idag.

Har du ringt någon idag, vem och vad sa ni?
Nix.

Vilket humör är du på?
Jag skulle vilja förstöra något, eller mig själv.

Har du blivit glad av något idag?
Djuren och TS.

Har du blivit arg av något idag?
Mig själv och det faktum att mitt liv är skit.

Vad har du på dig just nu?
Mjukisbrallor och en stor T-shirt.

Vad har du ätit idag?
Kycklingköttfärs med pasta.

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
Hmm. Minns inte.

Vilken var den första hemsidan du gick in på på Internet?
TS :)

Vad ska du göra idag och ikväll?
Spela MW2, lyssna på musik och deppa tror jag.

Ett tack till er

Skulle bara vilja tacka följande personer, i bokstavsordning, för att ni är så underbara:

Carro500
BehindBlueEyes
Bens
BlåÖgon
BigDave
holdeman
Emmaaoo
knet99
joey
Lullebumla
Oroligtjej
roo
runaway36
Mucklan89
rita
Mynta
ticker
Smile83
sunsethome
Teknikern
Temple
Mee
Sol av Isfolket
och sist men absolut inte minst - underdog

Er har jag chattat med, mycket eller lite, och fått uppfattningen om att ni bryr er. Ni finns för mig och jag uppskattar er mer än det mesta här i livet. Ni ska bara veta hur glad jag är att jag har er. Tack till er allihop. För er som inte kom med, er har jag inte chattat nåt med eller så har vi bara sagt hej. Ni betyder också, tro't eller ej.

Inside the fire

Vill inte, kan inte, orkar inte.

Vaknade med en tung känsla i hela kroppen. Det går inte idag. Mamma kom upp och frågade om jag skulle med på träningsträffen. Icke förvånande sa jag nej och hon blev besviken. Började prata om hur tråkigt det skulle bli för Toya osv. Jag vet, kan du gå härifrån nu? Tillslut gick hon och jag låg kvar med ångesten och ilskan inombords. Jävla mig själv. Jävla idiot, nu har jag förstört hennes dag. Somnade om. Blev väckt igen av mamma, denna gången frågade hon om jag ville följa med och handla blommor. Ännu ett nej, jag orkade inte. Inte idag. Somnade om igen och sov till 17.00 ungefär. När jag gick upp ur sängen kände jag hur jävla tung jag var, hur seg och äckligt trött min kropp var. Mamma påpekade även att jag gick som att jag hade influensan, som att jag hade ont i hela kroppen. Bara inombords.

Vill självförstöra. Self-destruct. Bara trycka på en knapp och förintas. Erase me, please. Sudda ut min existens för idag vill jag inte finnas. Idag vill jag inte vara. Jag vill försvinna bort, långt långt bort, där inga ord kan nå mig och jag kan vara ifred. Jag hatar er.

In english please

Funderar på att blogga lite på engelska, känns som att jag saknar det lite.

Annars har väl dagen varit okej. Fått upp min taklampa nu. Tavlan ska nog sättas upp imorgon och sen är det nästan helt klart. Fattas bara lite posters. Ska även få upp min Disturbed-tavla på nåt sätt, vet inte hur än. Det ordnar sig. Det brukar ordna sig.

Imorgon kanske jag följer med mamma och hundarna på träningsträff. Vet inte än, vet inte om jag orkar och har lust. Just nu är det rätt mörkt. Fan att det hela jävla tiden ska behöva svänga! Jag hänger inte med längre! Innan var det bra men nu har det vänt igen. Skit.

Nu är det bara 4 dagar kvar. Nervositeten ökar för var dag, men jag talar om för mig själv att det kommer gå bra. Det kommer att gå bra. Jag vet det, jag tänker inte få det på något annat sätt. Nu jävlar...

Kristallklart

När en bild säger mer än tusen ord.



Lusten att fotografera är tillbaka. Jag ska önska mig en ny kamera och jag ska börja fotografera igen. Det är en underbar känsla att ta en fin bild, ladda upp den någonstans och få beröm. Att veta att jag kan göra fina saker, och att folk uppskattar det. Bilden ovan har några år på nacken, men jag redigerade den nyligen så lite fräsch är den nog allt.

Frozen

Something deep down in your eyes.

Leva död

Mig ska ni fan inte knäcka
Mig rår ni fan inte på
Mig kan ni fan inte skrämma
Jag är inte rädd för att dö

Jag är inte rädd för att dö
Men rädd för att leva död

Ser ni inte mina tårar?
Kanske ni hör mina skrik?
Se mig då!
Jag skriker högt för jag vill härifrån!
Fatta jag vill inte bara överleva
Hitta ljus och börja leva

En fin liten "trudelutt" från musikalserien Kniven i Hjärtat som gick på TV för några år sedan.

For how long..?

Broken down, hurt again
It never ends
Frightened and trembling
Did she fall again, an accident
For how long will you try?
How long until you walk away?
Your facade can't disguise the fact you're in misery

Fan. Jag svävar bort. Känns som att jag ser på mig själv utifrån. Som att jag inte är verklig, jag finns egentligen inte. Jag... jag kan inte förklara bättre. Jag hatar mig själv. Jag hatar allt runtomkring mig. Vill bara få försvinna bort till någon fin plats där jag kan gråta om jag behöver det. Inte känna mig tom hela jävla tiden. Förlåt om jag skriver konstigt, jag är lite borta i skallen just nu.

My heart is refusing me

Jag har väl egentligen ingenting att säga. Inget mer än att jag har lyssnat på samma låt nu säkert 20 gånger och den blir bara bättre och bättre. Känner tomheten inombords. Försöker fylla den med olika saker - mat, kärlek, musik. Godis. Choklad. Mår bara illa. Kärleken finns inte just nu och jag vågar inte släppa någon nära heller. Inte närmare än vän, i alla fall. Inte redo och jag vet ärligt talat att jag inte hade orkat det just nu heller. Lider inte särskilt mycket av det dock. Det är mest tomheten som är jobbig.

Önskar att jag hade samma typ av "flow" i mina blogginlägg som jag hade förr. Då skrev jag av bara farten. Nu måste jag tänka i fem minuter innan jag skriver en mening, och ofta blir jag inte nöjd med det jag skriver och raderar hela meningen...

Om du inte redan märkt det så har jag ändrat bloggen lite. Den hade fått vara blå så länge så jag kände för att ändra lite bara. Brunt är ju inte helt fel. Första gången jag haft en brun blogg, visserligen. Fast den är ju inte sådär hemskt brun, bara lite grann. Mest svart. SKITSAMMA.

Kastrering

Det regnar in i mitt rum, tror jag. Regnar gör det i alla fall utomhus och jag diggar det. En annan sak jag diggar är att köra moped i ösregn och blåst, om man har bra kläder det vill säga.. Badkläder hade ju varit ett alternativ, men jäklar vad jag hade skämts (och frusit). Nej, regnkläder ska det vara och bra handskar så man inte fryser om fingrarna. Har kört moped i ösregn många gånger, en del bara för skojs skull men har aldrig haft ordentliga kläder. Resultatet har då varit att jag helt enkelt har frusit, då mina jeans och jacka varit dyngsura. 'Nuff om det nu.

Idag blev lille Rocky kastrerad. Måste varit riktigt läskigt när mamma lämnade av honom i morse. Så rädd han måste ha varit. Alldeles ensam på ett ställe han inte varit tidigare, fylld av skrikande och gnällande katter och hundar. Jag hade varit skiträdd om det varit jag. Fast sen å andra sidan blir ju inte människor kastrerade vid 6 månaders ålder... Han var i alla fall lugn när vi hämtade honom vid tre-tiden. Inte som Lloyd som fullständigt snedtände på narkosen och uppvaknandet. Han fick till och med en Stilnoct men trots det verkade han se hallucinationer och var rent tokig. Han flög nästan runt i buren när vi kom hem med honom, och man kunde se hur orolig han var. Rocky är mer tvärtom - lugn, sömnig och lite dåsig. Som katten ska vara efter operationen. Lite kul är det allt, då Rocky egentligen är lite störig och far runt överallt medan Lloyd är lugn och sansad.

Annars har dagen varit ok. Hetsåt lite deg innan idag, vilket jag såklart ångrar. Finns inget att göra åt det direkt, jag vill inte spy upp det. Orkar inte och jag vet hur jävligt jag mår efteråt. Har även käkat donkan-mat vilket ökar på ångesten ytterligare men jag försöker att inte tänka på det.

Måndag

Jag försöker skriva något vettigt, men det går inte. Jag hittar inte orden och jag kan inte fokusera ordentligt. Vet inte vad jag ska skriva om, hur jag ska formulera mig eller ens varför jag försöker mig på ett inlägg just nu. Kanske är det något jag vill få ur mig, kanske känner jag mig ensam. Jag har kanske tråkigt. Det kanske är så att jag är rastlös. Det känns nästan som det, som att jag vill göra något men det inte finns något annat att göra än att skriva...

Jag väntar på den 13/4, det är då jag ska dit igen (om jag minns rätt). Ska köra moppe dit som jag gjorde förra gången, och jag ska gå därifrån och vara nöjd för en gångs skull. Jag ska känna att samtalet gav mig något, och inte bli besviken. Inte ha så höga förväntningar och inte tro att allting kommer lösa sig bara på ett samtal. Nej, jag ska komma dit med fjärilar i magen och med hoppet att det kommer ordna sig någon dag. Det är ju ett rätt känsligt ämne vi ska prata om (mejlade Isa i förväg nämligen). Jag är nervös. Riktigt nervös. Tänker på det varje dag och ju mer jag tänker på det, desto säkrare blir jag.

Nej nu orkar jag inte mer

I'm awesome

Haft en bra dag idag, ändå känns det som att jag inte mår bra.. Gillar inte den känslan. Känns som att jag inte riktigt repat mig efter torsdagens kaos.

Kaos och kalabalik

Dagen började väl helt okej antar jag. Gick ut med hundarna, tittade på tv. En ganska vanlig, tråkig, dag. Framåt eftermiddagen sen började jag känna att det var jobbigt. Tänkte inte så mycket på det, utan jag fortsatte chatta och lyssna på musik. Sedan bara sköljde det över mig som en stor jävla äcklig våg av känslor och självförakt. Först grät jag inte, det var när jag började känna mig galen på riktigt som jag gick runt i huset och dunkade huvudet mot väggen. Vet inte riktigt varför jag gjorde det, fick bara huvudvärk, men just när jag gjorde det var det väl av ren desperation. Ville få vett i huvudet, få komma tillbaka till verkligheten. Det kändes som att jag hade blivit bortkopplad från den nämligen. Som att mina känslor inombords inte fick plats inom mig. Som att jag fick panik och inte visste vart jag skulle ta vägen. Gick runt i huset, gråtandes och bankandes på väggar medan jag väntade på att mamma skulle komma hem från hundpromenaden. Ville be henne ringa psykakuten eller nåt, jag ville ha hjälp. Något lugnande eller bara någon att prata med.
När mamma kom hem grät jag fortfarande som en galning, hade ont inombords och hon frågade vad som är fel. Jag svarade att jag vet inte, och hon ville att jag skulle stanna hos henne i vardagsrummet. Jag ville inte det utan jag gick istället upp på mitt rum och grät ännu mer. Stod i mitt fönster och funderade på om jag bara skulle slänga mig ut och hoppas på att bryta nåt, ville ha uppmärksamhet... Stod dock kvar i mitt öppna fönster och försökte lugna ner mig. Gick inte särskilt bra, utan jag gick ner till mamma istället och försökte prata med henne. Bad henne att ringa psyk eller vad som helst, jag ville ha hjälp sa jag. Gick upp på rummet igen, mamma kom efter några minuter. Minns inte exakt vår diskussion men hon verkade uppriven, visste inte vad hon skulle göra. Sa till mig att "klä på dig så åker vi då", inte i en elak ton men jag hörde på henne hur rädd hon var. Att hon egentligen inte ville köra mig dit. Jag ville inte heller så jag sa "skitsamma, gå härifrån istället". Hon gick ner igen, och jag grät ännu mer.
Efter en liten stund gick jag ner till henne, i precis rättan tid. Hon höll på att ringa pappa och jag frågade varför. "Jag kan inte reda ut det här nu, fixar inte det" sa hon med gråten i halsen. Jag bad henne att lägga på, satte mig ner i soffan bredvid henne och så grät vi ihop. Hon förklarade att hon tycker synd om mig att jag ska ha det såhär, och jag fick trösta henne och säga att det kommer bli bra. Vi kramade varandra en lång stund och sen satt jag kvar hos henne i nästan en timme. Ville försäkra mig om att det hade blivit bra igen. Det blev bra igen. I alla fall någorlunda.

Nu såhär i efterhand vet jag att det bara var ännu en vändning. Ännu ett utbrott och ännu en gång en våg av känslor. Skönt att gråta ut, men denna gången var extrem. Jag var genomsvettig och hade ont i kroppen fysiskt efteråt, särskilt i magen. Det är bättre nu, i alla fall. Jag tycker bara att det gör ont att se min egna mamma så som jag gjorde idag. Jag vet innerst inne att hon älskar mig, men jag belastar henne och pappa. Jag vet att det inte är mitt fel, men det känns annorlunda när man får sin mamma att gråta.

Tack TS.