One day

I wish I had words to say to you, words that you can understand. Words that make sense. Right now it feels like I'm speaking in a completely foreign language and all you can do is shrug your shoulders and say "What?". It's like I'm an alien of some sort, and you can't read my body language either. One of my highest wishes would be to be understood. I wish people I told about myself would understand why I feel like this, why I behave like this. But there's nobody. I'm all alone right now. Both mentally and physically.

Minns inte exakt hur dagen har varit, känner mig lite "fuzzy" i skallen. Jag minns att Anders har varit här med Izzi, och att hundarna fick hälsa på varandra. Sedan minns jag inte mycket mer. Vissa dagar, som denna, stänger min hjärna av. Saker fastnar inte och jag är trög. Vet inte heller hur jag mår precis, men jag tror att det är dåligt. "Hanging on" kan man kanske kalla det. Lever på hoppet inför onsdag, ser fram emot det mötet. Jag är väldigt nervös, men vi ska prata om en viktig sak så det känns bra.

Imorgon är pappa ledig och ska snacka med en kille som ska sätta upp stängsel i vår trädgård. Detta för att hundarna (Aito främst) ska kunna vara lösa. Just nu är det bara en häck, med en del små hål i, så det är rätt lätt för Aito att jaga efter en kanin. Vet inte exakt när själva stängslet sätts upp, men jag vet att han kommer hit imorgon och pratar med pappa. Hoppas att det blir så snart som möjligt och att det går fort. Gärna även på en dag som pappa är ledig, så jag slipper springa och öppna dörrar åt främmande folk...

Fan, hjärnan är helt slut. Kommer inte på något vettigt att skriva, så jag ska nog sluta nu.