Precis när jag behöver det, så får jag en ganska bra dag. Känns skönt att känna lite lugn inombords, och jag ska vara ärlig så är jag faktiskt välförtjänt av det… Okej det där kändes jobbigt att skriva…
Idag ska jag överföra lite bilder från min kamera och lägga in dom under flikarna längst upp på sidan. Förresten, vad tycker ni om den lösningen? Att ha bilder på en separat sida sådär, menar jag. Vore kul att veta :)
Inte just den kameran JAG har, men den ser ut så ;)
Stod en liten stund i mitt fönster och tittade ut. Tänkte för mig själv att världen kan faktiskt vara vacker, och speciellt såhär på morgnarna. Knappt några bilar ute, fåglarna sjunger och det är stilla. Luften känns mer ren på något sätt, då motorvägarna inte är fulla av stressade människor som är på väg till jobbet.
Jag drömmer att en dag vakna upp utvilad klockan 7 på morgonen, gå ut med mina hundar och sen äta en god och uppfriskande frukost för att sedan bege mig till mitt drömjobb. Just nu känns det som mycket avlägsen dröm, men jag vet att om jag kämpar så kan den mycket väl bli sann.
Natten/morgonen igår var inte trevlig; jag var full av ångest och panik och det kändes som att jag skulle dö. Som att jag skulle gå sönder inombords och sedan bli strypt av ångesten, därav dom mindre trevliga inläggen jag skrev och som ni så fint kommenterade. Ville bara säga tack till er allihop för att ni finns. Jag ska inte säga att ni är guld värda, för det är ni inte – ni är värda så mycket mer och jag tycker väldigt mycket om er allihop.
Jag ser fram emot familjens husbilssemester i juli. Hundarna ska följa med, kameran ska med, jag ska med… ;) Den veckan tänker jag verkligen utnyttja till fullo med en massa roliga aktiviteter och ren avslappning. Gå upp i lagom tid och känna mig fysiskt trött på kvällen och sen somna med en snarkande Toya bredvid mig. :)
Vi har inte gjort upp någon resplan, och jag har bett speciellt om att vi inte ska göra upp någon heller. Det blir roligare om vi kör dit näsan pekar. Dock har jag några önskemål, och ett av dom är Göteborg. Dels för att jag gillar Göteborg, och dels för att jag tänkte hälsa på Max. :)
Just nu känner jag mig lugn och avslappnad inombords, och det är en väldigt behaglig känsla. Jag är glad att jag inte har ångest längre, och jag är inte heller stressad av att klockan snart är 05.00. Jag vet varför jag fortfarande är vaken; jag har sovit i stort sett hela dagen igår. Men det ordnar sig ska jag se.
Lägg märke till mina semikolon :P
Ångesten dödar mig
Det är jag säker på
Säg inte emot
Då blir jag arg
Förlåt om jag dör inatt
Förlåt för allt
Jag ville inte ha det såhär
Förtjänar jag det?
Jag vill blunda och försvinna bort. Jag vill återfödas och börja om från början. Ny hjärna. Inte göra om samma misstag som jag gjort i detta livet. Jag är rädd. Jätterädd. Tänk om jag tar livet av mig på grund av detta? Jag är rädd för mig själv och för världen. Mitt liv är värdelöst och jag gör ingen nytta. Det enda jag gör är att sova, äta, skita, sova, äta, skita… Finner du något nöje i det? För det gör inte jag. Jag trivs inte såhär och jag kan inte göra någonting åt det just nu för jag fungerar inte som man ska. Jag är fylld med ångest och obehagliga tankar och bilder i huvudet som jag vill få bort så fort som möjligt.
Hjälp mig någon
Jag kan inte sova, jag vill inte sova, jag vill sova men jag kan inte.
Ångesten bankar på i huvudet och jag vill försvinna bort från mig själv, från min hjärna och från all ångest. Jag vill slita sönder mig själv bara för att få bli fri från min ångest. Ändå kan jag inte gråta. Vad är det som händer? Jag vet inte.
Klockan är snart 8 på morgonen, och jag har legat vaken hela natten. Jag är dum i huvudet och ångesten gör mig paralyserad.
Försökte mig på en dikt till mamma men det gick åt helvete och tack vare det så fick jag ännu mer ångest. Mamma kommer bli jätteledsen för att jag inte har hittat något fint till henne. För att jag är för feg för att åka till stan själv, för att jag är en fegis paralyserad av ångest.
Jag vet inte ens vad jag håller på med. Allting flyter ihop och jag vet inget annat mer än att ångesten håller på att döda mig inombords. Jag håller på att dö av ångest.
Hjälp mig. Någon snälla hjälp mig
Håll ut. Det är bara några dagar kvar nu till den första juni då jag ska träffa Isa. Håll ut. MEN DET ÄR FAN INTE SÅ JÄVLA LÄTT NÄR ÅNGESTEN DÖDAR MIG. Varför finns jag? Varför ska jag ha det såhär? Jag tänker irrationellt just nu och detta inlägg måste vara världhistoriens konstigaste inlägg. Förlåt.
Förlåt så mycket om jag dör idag.
Jag vill inte ha det såhär längre. Jag orkar inte ha det såhär längre. Ta bort mig härifrån och låt mig vara på ett bra ställe. Snälla någon, hjälp mig. Hjälp mig innan jag dör.
YOUR GIRL SIDE:
[ ] du använder läppstift
[ ] du älskar att shoppa
[ ] du använder eyeliner/kajal
[ ] du bär färgen rosa
[ ] du går till din mamma för råd
[ ] du hatar att bära färgen svart
[ ] du gillar att hänga utanför gallerian
[ ] du älskar att få manikyr och pedikyr
[ ] du gillar att bära smycken
[ ] kjolar är en stor del av din garderob
[ ] shopping är en av dina favoritsaker
[ ] du har gått på dans eller gymnastik
[ ] det tar dig ca en timma att göra dig i ordning
[ ] du har fler än 10 par skor
[x] du bryr dig om hur du ser ut
[ ] du gillar att ha klänning när du kan
[ ] du gillar att ha parfym
[ ] du lekte med dockor som barn
[ ] du gillar att sminka andra för nöjes skull
YOUR GUY SIDE:
[x] du älskar tröjor med luva
[x] hundar är bättre än katter
[x] det är kul när någon gör sig illa
[x] du hatar shopping
[x] sorgliga filmer suger
[x] du har Xbox, Wii eller liknande spel
[x] du lekte med leksaksbilar som liten
[x] någon gång har du velat bli en brandman
[x] du har ett DS, PS2 eller liknande
[x] du kollar på sport på TV
[x] våldsamma filmer är bra
[x] du pratar med din pappa för råd
[x] du har massor av kepsar (en del använder jag inte)
[x] du gillar att kolla på fotbolls matcher
[x] du tycker det är coolt med baggy byxor
[x] du tycker det är knäppt med sovaöverparty med massa folk
[x] grön, svart, röd, blå eller silver är någon av dina favorit färger
[x] du älskar att vara galen utan att bry dig vad folk tycker
[x] sport är kul
[x] pratar med mat i munnen
Gjorde även ett mindre kul test (som hade femtioelva frågor) på Quizfarm, och fick detta inte sådär väldigt förvånande resultat:
Familj och vänner…
Jag gör alltid familj och vänner ledsna på grund av hur jag mår. Det är inget jag bara säger, utan det är ren fakta. Jag har förlorat vänner och gått miste om nya vänner på grund av det. Det värsta är att jag inte kan hjälpa det, att jag ser hur ledsna och besvikna folk blir men att jag inte kan göra någonting åt det. Jag har missbrukat ordet förlåt men vad ska jag annars säga…? Varje gång jag förstör någonting på grund av det, så gör det ont inom mig och jag grubblar på det i säkert en vecka efteråt. Jag skäms för att jag inte kan göra något, för att jag är svag. För att jag är den jag är och för att jag inte kan göra någonting åt det, särskilt inte på en minut. Jag har mått dåligt i flera år, och jag antar att det kommer ta ytterligare flera år för att tillslut må bra igen. För att vara ärlig, så minns jag inte längre hur det är att må bra. Jag har sedan långt tillbaka identifierat mig med depressionerna, ångesten och alla mörka tankar. Jag är depression. Jag är ångest.
Jag vill, en sista gång, be om förlåtelse för att jag är såhär. För alla gånger jag har svikit er, för alla gånger jag har gjort er besvikna och för alla gånger jag har sårat utan att menat det. Det sista jag vill är att göra folk besvikna och ledsna, och särskilt på grund av något så idiotiskt som detta. En dag hoppas jag att jag kommer bli en bra vän. En sån där vän som man kan lita på och som man kan ringa till och träffas bara sådär. Just nu är jag inte det. Just nu mår jag inte bra, jag fungerar inte i vardagen och jag orkar knappt umgås. En dag hoppas jag att mina demoner försvinner för gott, och jag kan lära mig att bli en bra vän igen. Jag är inte värd vänner som er, och jag kan inte förstå varför folk vill ha kontakt med mig överhuvudtaget. Men en sak vet jag, och det är att jag är så obeskrivligt tacksam för att ni finns. Utan er hade jag, med allra största säkerhet, legat 3 meter under jorden för längesedan.
En gång för alla – förlåt.
Jag har lätt för att bli avundsjuk. Det kan handla om i princip vad som helst – folk som har mer än jag, folk som ser riktigt bra ut, folk med många vänner osv. Såhär har jag varit i stort sett hela mitt liv. När jag och min bror var små (han 15 och jag 10) var jag alltid avundsjuk på honom; han hade mer pengar, mer läxor och mer uppmärksamhet. Just läxbiten kom jag över ganska snabbt visserligen. Ibland kunde det även gå så långt att jag stal lite pengar från honom. Nu snackar vi några fåstaka 20-lappar lite då och då, men min avundsjuka drev mig ändå så långt att jag stal från min egen storebror.
Just avundsjuka och kompisar är ingen bra kombination från min sida. Jag säger inte att jag lägger beslag på folk, och låter ingen komma nära. Nej, det är snarare så att jag är rädd att bli ensam. Om en nära kompis till mig umgås mycket med någon annan, blir jag lätt avundsjuk på min kompis för att han/hon har fler vänner än jag.
Svartsjuka däremot, är någonting helt annat. Det kan vi ta någon annan dag.
Jag kom att tänka på detta alldeles nyss, av olika anledningar. En slutsats efter ett mycket kort inlägg är nog att jag hatar att vara avundsjuk.
Jag är en dålig vän, och jag har en dålig dag. Finns inte mer att säga om det och jag vill nog inte direkt skriva ut varför dagen är som den är. Kanske nån annan gång.
I alla fall, jag sitter och tittar på gamla Debatt-avsnitt där Kissie gör bort sig totalt. Även Amir gjorde bort sig i det nyaste avsnittet. Jag behöver nog inte säga så mycket mer, utan tycker att ni själva ska gå in på www.svtplay.se och söka på Debatt. Avsnittet där Kissie är med är del 7 och Amir är med i avsnitt 18. Lustigt nog handlar båda debatterna om utseende, och båda kommer med ganska roliga kommentarer.
Kexchoklad… det är mitt nya beroende…
Håller jag på att bli helt jävla tokig nu också, eller? Vad är det egentligen som händer? Jag tänker inte sitta här och gnälla, men jag är trött på att vara tyst. Jag är trött på att vartenda jävla samtal på psyk inte handlar om någonting annat än samhällsproblem. Det är för fan inget debatt-program jag är på, det är en samtalskontakt på psyk. Samhällsproblem kan jag diskutera med min morsa. Problem som bygger upps inom mig, som gör att jag nästan kvävs av ångest och andra äckliga känslor – är sånt som jag behöver prata om. Tankarna om mig själv och min framtid, ångesten det skapar – det är sånt jag behöver hjälp med.
Nästa gång jag ska till psyk, vilket är den 1 juni, så tänker jag INTE ta upp något oväsentligt. Jag tänker inte låta vår diskussion om ångest spåra ur till någonting fullständigt irrelevant. Nu jävlar tänker jag visa henne varför jag ens går dit.
Svaret på mitt mejl om att jag tycker det är jobbigt att behöva vänta i 2 veckor gjorde mig riktigt nedslagen och ganska besviken. Vad är det som är jobbigt tycker du? stod det. Som att du inte redan visste det? Nej, just det. Vi pratar ju inte ens om det!
Nästa gång… då jävlar. Denna gången är det inte bara som jag säger, denna gången menar jag det. Jag tänker inte låta tiden gå, jag tänker inte gå hem med en klump i magen av ånger. Inte denna gången.
Dagen har spenderats på rummet, för övrigt, och jag planerar att stanna här så mycket jag kan. Jag har lessnat på livet nu. Ordentligt.
Det är med en stor nypa salt du läser detta inlägget, då jag inte riktigt är till sinnes fulla bruk för tillfället. Jag är ovanligt förbannad och irriterad på omvärlden, och kommer därför inte få ur mig något vettigt i det följande inlägget.
Satans fanskap till liv man har egentligen; jag gör ingenting vettigt om dagarna. Innan du bestämmer dig för att sådär löjligt klämkäckt kommentera “men gör nåt dåååÅååÅhhHH!!11” så tänker jag köra handen i halsen på dig och säga “håll käft”. Det är nämligen inte så jävla enkelt när man knappt vågar göra något. Detta inkluderar vardagliga aktiviteter som att åka buss, handla, gå ut och gå och även att gå ut med hundarna. Jag fann detta mycket simpelt förr, men nu har jag sjunkit in i min bubbla igen och totalt avskyr att överhuvudtaget visa mig utanför dörren. Buss är något av det äckligaste jag vet, då det är alltid där folk glor på mig. Särskilt tjejer mellan 14 och 18 års ålder. Detta gör mig oerhört deprimerad, då jag känner hur värdelös jag är när jag sitter där på bussen – inklämd mellan väggen och en gammal tant som knappt hör någonting.
För att inte bygga en egen bunker och totalt avskärma mig från omvärlden försöker jag ändå att varje dag visa mig utomhus. Detta kan vara något så simpelt som att vattna blommor eller låtsats titta i brevlådan efter reklam tre gånger om dagen.
Min Xbox-kontroll hatar mig och jag hatar min Xbox-kontroll. Skiten vägrar att fungera, och försöker jag starta den blinkar den till men dör lika snabbt igen. Detta fick mig att nästan slänga skiten i väggen men då det är mitt i natten så är det beslutet ganska dumt. Vill inte väcka min föräldrar. Istället sökte jag på YouTube och fann en mycket fin video som beskriver ganska bra hur jag skulle vilja misshandla kontrollfanskapet just nu.
Ja, Christel… du borde vara väldigt rädd. Rebusmonstret kommer snart efter dig och äter upp din intelligens så du känner dig som en försteklassare igen… ;)
Nejdå. Jag ska inte skrämmas. Tar nog ett tag innan jag får foten ur röven och faktiskt laddar upp en rebus, skulle jag tro. I vilket fall som helst så kommer den inte att vara särskilt svår. Mer humorinriktad.
Dagen igår var ganska mysig, faktiskt. Åskoväder och ösregn så det (bokstavligen) stänkte om det! Regnet i sig gjorde inget, men åskan gjorde Toya och Rocky väldigt rädda. Toya satt tätt inpå mig med ögon som uttryckte rädsla, och Rocky låg ihopkurad mellan soffan och fåtöljen i vardagsrummet. Det drog över ganska fort, men ack vad åska är häftigt egentligen. Kraften, blixten… hur respektingivande det faktiskt är.
Temple, självklart kommer jag att låta dig låna mitt framtida madrass-rum! Det är bara att höra av sig så får vi se om vi kan boka en tid i min superupptagna kalender. Jag har mycket att göra, och kommer nog att ha det även när mitt specialbyggda rum är färdigställt. Det kommer stå folk i långa köer utanför och få vänta på att avreagera sig, och jag kommer ta mycket i betalt.
Dåligt skämt åsido – givetvis hade du fått låna det, Temple! :P
Ni är så smarta så jag trillade nästan av soffan när jag läste era svar! Då det är otroligt svårt att trilla av min soffa, är ni väldigt smarta! Självklart är det rätta svaret Bävrar i min låda. Ett uttryck jag använder istället för jäklar eller jävlar.
Grattis till Mee, Temple och Dennis för era rätta svar! Jag postar kanske en ny, mycket lättare, rebus inom kort. Jag ska testa era hjärnor till max, ni kommer aldrig att ha mött någon så stor utmaning som mina kommande rebusar… prepare yourselves for the
ULTIMATE REBUS!
Föreställ dig ett rum där väggarna är mjuka madrasser. Taket är också av mjuka madrasser och likaså golvet. Ett ganska lagom stort rum. Tänk dig att få slänga sig fram och tillbaka mellan väggar och golv, samtidigt som du skriker ut all ilska och smärta inom dig. Bara släppa ut allt. Rummet är ljudisolerat, så ingen kan höra dig så du behöver inte skämmas. Bara ut med det och låt inget hindra dig. Kanske lägger du dig ner en stund, mitt på det mjuka golvet, och riktigt slappnar av. Rummet är ljust och fint, och din favoritmusik spelas.
Ett sånt rum vill jag ha.
Somnade vid 8 och gick upp 14.30 för att gå ut med hundarna. Just nu skulle jag nog helst vilja sova lite, mer får försöka hålla mig vaken lite till för annars blir det likadant inatt. I värsta fall får jag helt enkelt ta en stilnoct även fast jag nog helst inte hade gjort det.
Och T, det där med fågelsången är inte alls en dum idé. Aldrig tänkt på det så, även fast det egentligen är ganska självklart. Tack för idén :)
Sånt här mums ska jag göra imorgon, fast med ett strössel som ser aningen mer aptitligt ut. Chokladen kommer inte vara så mörk heller för den delen. Ska använda mjölkchoklad. Min hjärna vill sova nu, därför skriver jag inget vettigt. Ska ta bilder på mina mästerverk!05.10
Jag skiter fullständigt i det här nu. Jag ger upp. Ingen idé att ligga i sängen, vrida sig fram och tillbaka utan att det händer något. Känner inte det minsta att jag är sömnig, kanske lite men knappt så det märks. Tog en Lergigan vid 01.00, men känner ingen effekt. Min kropp har nog blivit immun mot Lergigan eller nåt. Inte bra, då Propavan är inget jag är sugen på att ta en gång till då jag fick såna hemska myrkrypningar av dom förra gången.
Medan jag tjatar på om mina mediciner så kan jag höra någon därute tänka det gamla vanliga… “Du måste ha rutiner för att bli trött på kvällarna”. Om det vore så enkelt. Behöver nog inte säga mer än så, men tro mig – jag önskar att det vore så enkelt.
En annan sak, förutom dom vanliga tankarna som håller mig vaken, är att det nu såhär framåt sommaren blir ljust så fort. Fåglarna börjar kvittra redan vid 3-tiden, vilket gör mig fruktansvärt stressad vilket i sin tur leder till att det är ännu svårare för mig att somna. Jag brukar hänga diverse filtar framför mina fönster, men det tar inte bort fågelkvittret…
05.25
Dödsångesten gör sig påmind hela tiden. Jag får en obehaglig känsla i magen när jag tänker på det, och instinktivt vill jag ropa på Toya. Hon ger mig tryggheten jag vill ha, men inte kramen jag behöver. Hennes mjuka päls och snälla ögon är hur bra som helst, men just närheten till en människa jag känner mig 110% trygg med är något jag saknar just nu. En som bara håller om mig utan att prata. Mamma. Mamma är den första jag tänker på. Det tror jag nog många av er känner igen sig i. Tryggheten hos en mor är något av det svåraste att ersätta. Jag önskar bara att mormor fanns kvar hos oss, så att även min mamma kunde få en sån där trygg och förstående kram precis som jag vill ha…
05.35
Börjar fundera på att bara lägga mig ner och blunda. Lägga huvudet på min knöliga kudde och räkna långsamt ner från 500.
05.45
Ingen idé. Jag skiter i det här nu. Rapporterar senare idag om hur det har gått.
Nej, nej och åter nej. Vi tar det på svenska istället – två veckor. Två veckor tills jag ska få träffa Isa igen. Två jävla veckor. För att hon har tagit flexledigt, eller vad det nu hette. Självklart ska psykologer och liknande få ta ledigt, men inte just MIN. Dumt. Riktigt dumt. Hade behövt träffa henne mer än en gång i veckan känns det som, och nu kommer jag inte få träffa henne på TVÅ veckor. Häpp. Får försöka hålla ut, antar jag. I allra värsta fall får det bli psykakuten, vilket som jag fasar för. Det ordnar sig.
Annars gick väl mötet idag bra. Inte som jag vill, som vanligt, och vi fick inte pratat om det jag ville heller. Jag vet vad jag vill prata om, och jag känner mig så självsäker innan jag kommer dit men när jag väl sitter där så är det stopp. Okej, mötet gick inte alls bra och allt är åt skogen. Det känns i alla fall så. Jävla skit.
På sista tiden har jag vänt fel på dygnet – igen. För säkert femtioelfte gången somnar jag inte förrän vid 5 eller 6-tiden på morgnarna. Detta gör så att jag inte vaknar förrän framåt 15-tiden på eftermiddagen, vilket är katastrofalt misslyckat. Jag ställer telefonen på ringning, för att jag måste gå ut med hundarna vid 14-tiden. Ja, jag vet att jag måste vända rätt på dygnet men det är helt enkelt lättare sagt än gjort ska ni veta. Tror att många av er vet vad jag pratar om. Sen att jag dessutom har svårt att somna då tankar och funderingar flödar fritt i skallen på mig underlättar definitivt inte. Har fortfarande inte vågat mig på mina Stilnoct.
Vetskapen om att jag måste upp tidigare än vanligt imorgon för att åka till psyk gör inte heller saken lättare kan jag tala om :)
Istället för att sova googlar jag på diverse roliga ord så som faceplant och nut shots. Riktigt roliga bilder dyker upp emellanåt. Kan tyckas vara hemskt att skratta åt någon annans smärta, men jag är knappast ensam om att tycka att t.ex. Wipeout är hysteriskt kul… Får slänga in en söt bild på en hundvalp så kanske ni tycker bättre om mig.
När jag nyss såg ett (för övrigt grymt bra) avsnitt av Smallville spelades en särskild låt som mitt ex lyssnade mycket på och tog delar från och lade upp på sin blogg för att referera en viss händelse. Ni vet nog vad jag menar. Delar som jag kunde ta åt mig av, främst. Jag har sedan dess inte kunnat lyssna på denna låt utan att få jobbiga minnesbilder och tankar av hur det var på den tiden. Ni känner igen er, eller hur? Medan låten spelades i bakgrunden av avsnittet insåg jag att “Fan, denna låten är ju bra så varför ska jag inte kunna lyssna på den?”. Gav mig själv ett ganska bra svar, och en klapp på axeln. “Varför inte? Det var ju trots allt 3 år sedan nu.” Jag har visserligen inte lyssnat på låten än, utan ska göra det imorgon. Men jag känner ändå att jag har rätt. Dels att det har gått så pass lång tid, och dels för att låten egentligen inte alls handlar om varken mig eller henne. Att låten är bra är dessutom en bra anledning till att börja lyssna på den igen.
Så nu jävlar, mina vänner, nu ska jag börja lyssna på gamla låtar och komma över allt det gamla. Dags att tillåta mig själv att njuta av underbar musik, utan att trycka ner mig själv i deppighetens träsk!
Såhär om nätterna, när jag ligger i min sköna säng med laptopen i knät, tänker jag rätt mycket. No surprise, kanske. Men vad är det egentligen jag tänker på? Det varierar från natt till natt, men rätt ofta är det tankar om vad jag skulle vilja göra den kommande dagen. Just inatt är det såna tankar. Ibland kan jag tänka att jag skulle vilja äta något särskilt till middag, dricka iskall Coca Cola, köpa hem glass eller något annat gott. Andra idéer kan vara att åka till skogen med hundarna, köra moped eller fotografera. Just inatt är det tankar om att jag skulle vilja äta något gott, och dricka Cola till. Kan bero på att jag är rätt hungrig just nu, visserligen.
I övrigt tittar jag på videor på YouTube och försöker bli sömnig. Har sett fyra avsnitt inatt, vilket jag är helnöjd med. Jag har mer än fem säsonger kvar, vilket innebär att jag har många favoritavsnitt att se. Minns att jag brukade anteckna vilka avsnitt jag gillade extra mycket på min iPod förra gången jag hade ett litet maraton varje kväll. Tyvärr blev jag tvungen att uppdatera mjukvaran på den så mina anteckningar försvann, men eftersom jag nu har börjat om med mitt maraton så är det ingen skada skedd.
Lionel Luthor’s lilla tal på Lex’s “begravning” (det står inom situationstecken då det egentligen inte är en begravning… Lex är inte död utan hans flygplan kraschade precis bredvid en ö, där han nu befinner sig sedan 3 månader tillbaka) Antar att jag bara kände för att skriva ner det. Jag ber om ursäkt för att detta är fullständigt ointressant för er som inte är Smallville-nördar :P
”I think the cruelest fate that a parent can suffer… is to lose a child. Lex was touched with greatness. We’d only just begun to see that potential. I can only imagine the heights he would’ve soared to if his life… hadn’t been… cut short so tragically. These rituals are meant to bring closure… but there are so many unanswered questions about Lex’s disappearance… questions I hope that will someday be answered. But those answers won’t bring him back. I would’ve searched for a thousand years if I thought he could be found. We can’t hold on to the past. In my heart, I will be searching for my son forever.”
Förlåt, för att jag nördar så katastrofalt… Hoppas att ni tycker om mig ändå. ;)
Jag har inga ord egentligen. bara tårar som gör synen suddig. Försöker låta musiken tala för mig.
Världen är ond, människor är onda och egoistiska. Folk trycker ner andra för att må bra själva och jag kan inte för mitt liv förstå varför. Varför dödar man oskyldiga? Varför krigar folk med vapen istället för att diskutera? Varför tillverkas ens vapen? Varför tillverkas droger, alkohol och cigaretter? Det är äckligt och folk bli giriga, beroende, skadade (osv) av det.
Hur mycket ondska finns det egentligen i världen? Hur många djur far inte illa på grund av idioter. Idioter som bär päls, idioter som överkonsumerar kött, idioter som plågar djur för att dom njuter av det(?) Ilskan i mig när jag överhuvudtaget tänker på det gör mig så förbannat maktlös att jag går sönder inombords. Hade jag hamnat i samma rum med en person som någonsin har skadat ett djur (vilket förmodligen finns överallt tyvärr) och fått veta om det, Gud vet vad jag hade gjort mot denne person...
Människan är konstig. Jag har länge tänkt att jag inte hör hemma på Tellus, men aldrig känt det såhär starkt. Jag är ingen utomjording, jag är ingen alien. Jag har inte fått en smäll så att jag tror att jag kommer från t.ex. Mars. Vad jag egentligen menar är att det känns fel att jag ska bli så fruktansvärt ledsen för vardagliga saker. Som att jag är för snäll för denna jord, mitt psyke är för skört. Jag mår dåligt för minsta lilla. Om någon slår sönder en dator, blir jag ledsen för jag anser att datorn har känslor på något udda vänster.
Jag har tänkt mycket på sista tiden. På mig själv och på folk runtomkring mig. På vem jag är, vart jag hör hemma och vilka alla andra är. Det är jobbigt att komma i underfund med saker som är så svåra att rätta till. Ett exempel är min kropp. Till det problemet behöver jag rätt mycket pengar, flera år av terapi och behandling. Pengarna är en sak, men åratal av väntan låter skrämmande.
Jag kämpar inte för min egen skull. Jag blir inte ledsen om jag dör, för jag hade inte känt något - inte varit en efterlevande. Det är för familjens, vännernas och framför allt djurens skull som jag tar mig upp på morgnarna. För att jag älskar er något så ofattbart mycket. Jag har mycket kärlek i mitt hjärta, mer än ni någonsin anar. Hade jag haft en enda önskan, hade det varit lycka och välmående till alla människor och djur i hela världen. Att alla skulle få må och komma överens. Då skulle det inte finnas krig, och alla djur skulle må bra. Jag skulle vara lycklig.
Tänker inte göra upp en lista på folk som betyder någonting för mig, då jag säkert skulle glömma någon. Listan hade i alla fall inkluderat vänner från internet, "IRL"-vänner, djur, bekanta och viktiga personer i mitt liv helt enkelt. Ni har alla en plats i mitt hjärta, och det gör alltid lika ont om ni råkar illa ut eller är ledsna. Jag älskar er, snälla förstå det.
Bara kände att jag var tvungen att skriva ner vad hon säger…
”I wanna let you in on a secret. I’m not who you think I am. In fact, my disguise is so thin I’m surprised you haven’t seen right through me. I’m the girl of your dreams masqerading as your best friend. Sometimes I wanna rip off this façade like I did at the Spring Formal but I can’t, because you’ll get scared and you’ll run away again. So I decided that it’s better to live with the lie than expose my true feelings. This is so much easier when you’re unconscious. My dad told me there are two types of girls… the ones you grow out of and the ones you grow into. I really hope I’m the latter. I may not be the one you love today… but I’ll let you go for now, hoping one day you’ll fly back to me. Because I think you’re worth the wait.”
Clark ligger alltså sjuk i soffan hemma på farmen, och Chloe sitter bredvid och läser upp ett brev hon har skrivit. Under tiden gråter stackars Chloe, särskilt efteråt. Det som står skrivet i kursiv säger hon bara mitt i allt, för att Clark är just medvetslös.
Efter att Chloe har läst upp brevet, vaknar Clark till (med stängda ögon) och säger “Lana?”…
Chloe blir sjukt ledsen och går snabbt därifrån gråtandes.
Jag har lite udda intressen, som ni kanske inte visste om redan. Tänkte göra en kort lista. Är rätt sömnig just nu, men kände för att skriva något så nu kör vi.
- Borsta tänderna
Jag älskar att borsta tänderna. Bara ordet borsta och borste är underbara ord som låter så vackert i mina öron. Det är nog att det löddrar som gör mig så fascinerad. Jag älskar det. Känslan av nyborstade tänder är, som ni nog vet, en frisk känsla. Mår jag illa, borstar jag tänderna och mår fort bättre igen.
- Äta rå potatis
Detta har jag hållt på med ganska länge, men i perioder. Började igen för ett litet tag sedan. Det går till som så att jag helt enkelt skalar en potatis, och gnagar i mig den. Något som jag personligen tycker är gott, är att ha en turkisk peppar-karamell i munnen medan jag skalar av delar av potatisen med mina framtänder. Kan inte förklara smaken, och du hade nog tyckt att det var skitäckligt…
- Skrubba/borsta/sopa
Som några av er redan vet, så är jag besatt av lödder och skum. Redan som liten kunde jag stå och borsta/tvätta vår tegelvägg i flera timmar med en tandborste och diskmedel. Jag fascinerades av skummet som uppstod, och tiden bara flög förbi. Idag står jag inte och gör likadant, utan jag skrubbar mig med en svamp i duschen, borstar tänderna länge, sopar gärna undan grus (jag gillar dammet som uppstår) och helt enkelt skrubbar med tvål så det löddrar. Detta är ingen fetisch på det sättet, jag tänder inte på det på något sätt, jag gillar bara när det löddrar…
- Käka deg
En dålig ovana jag har är att mixa ihop en halv sats kärleksmumsdeg och mumsa i mig. I början hetsåt jag degen, och spydde sedan upp den. Detta var när jag var inne i min “ätstörningsperiod” (blev skickad till en ätstörningsavdelning på BUP). Jag mådde fruktansvärt dåligt psykiskt efter att jag hade ätit degen, och ångesten gjorde att jag kände mig tvungen att spy upp det. Nuförtiden mår jag fortfarande väldigt dåligt efteråt, men jag har inte spytt upp det på länge. Jag äter inte särskilt mycket, äter inte ens halva av den halva satsen, men mätt blir man. Ångesten jag får efteråt går knappt att beskriva. Jag känner mig så otroligt äcklig, och får verkligen panik. Trots detta har jag lyckats intala mig själv att det faktiskt inte är så mycket deg som jag äter, och att det gör ingenting om jag behåller det i magen. Men jobbigt är det, fan att det ska vara så gott och fan att det ska vara så lätt att hetsäta deg. Måste försöka sluta med det, nu när jag tänker efter…
- Dagdrömma
Som så många andra älskar jag att dagdrömma. Att bara sitta i en skön fåtölj, ligga i min hängmatta i trädgården eller sitta och titta på tv samtidigt som jag drömmer mig bort. Jag fantiserar om olika scenarion, ofta dramatiska (några vet vad jag pratar om) där jag själv är med. Detta gjorde jag i femman, då jag fantiserade hur folk skulle reagera om jag en dag hade tagit mitt liv. Reaktionerna jag fantiserade fram kändes så lockande, och jag tror att det är lite därför som jag tycker om just den dramatiken i filmer och serier. Det var inte bra att tänka på det sättet i femman, men mer om det någon annan dag.
Finns säkert mer med mig som är lite skumt, men det kan vi ta en annan dag.
Hard to keep the faith when I'm falling
Hard to see your face when I'm crawling
Hard to keep the faith when I'm falling down
with no one around
Doing this alone is not working out
Bruisin, broken bones are keeping me down
I need some direction, need it right now
I'm falling down, I'm falling down...
Förresten, fick köpt/beställt soffbord och en byrå på Mio igår. Fina fisken. Får hem dom nästa vecka, monterade och allt. Skönt, jag HATAR att sätta ihop möbler…
… är jag på min blogg… Jag försökte göra som jag gjort tidigare med “Dagens Positiva” och göra check-tecknet grönt och så vidare, men det blev svart ändå. Kanske är det jag som gör något fel, men jävligt irriterande är det.
Som du kanske kan se har jag ändrat bloggen lite. Haft det lila ett bra tag nu, så jag kände att det var dags att byta färg. Bakgrunden fick bli svart. Kanske gör en ny inom kort, men just nu har jag varken ork eller lust – jag jag är lat.
Ska försöka mig på ett lite längre blogginlägg senare. Just nu är jag irriterad och trött så jag orkar helt enkelt inte. Slötittar på TV och funderar på att spela lite Xbox, men har nog ingen direkt lust till det heller.
✓ Rensat kattlådor
Jag hatar att rensa kattlådor men ibland måste det göras. Oftast får pappa ta hand om det, men idag ville jag vara lite snäll så jag gjorde det istället.
✓ Hjälpt en katt
En katt sprang in i vårt garage, och jag tog in den i vår tvättstuga där jag gav henne mat och vatten. Hon såg frisk ut, men var inte öronmärkt eller hade halsband eller chip. Vi har sett henne utanför vårt hus förut, så förhoppningsvis bor hon i närheten.
✓ Ätit god mat
Lax och tagliatelle.
AYAYAYAYAYAYAYAYAY! *dansa runt i en stor sombrero* Tack Temple, för dina kommentarer! Det spelar ingen roll hur djupsinnigt och intelligent en kommentar är, bara det är en smiley eller liknande blir jag glad. Hellre det än en hel uppsats, faktiskt. You made my day! :) Och tack till er alla andra också, som kommenterar så fint. Blir glad varje gång!
Kan ni inte kommentera något litet bara sådär ibland? Känns så ensamt. Jag kollar igenom min blogg varje dag, och det står nästan alltid “0 kommentarer”. Ser så tomt ut…
Jag blir alltid lika förbannad när jag läser kommentarer på YouTube där folk skriver “jävla bög” eller “gay”. Jag kan inte förstå varför man ens använder dessa ord i sammanhang där man menar att förolämpa en annan person.
Att killar går runt och kallar andra killar för “bögjävel” kan jag inte heller förstå. Bög är ett ord, som för mig, betyder homosexuell man. För mig är det inget fel att vara just homosexuell, vare sig man är en man eller en kvinna. Just i kvinnliga sammanhang, används ordet flata lika flitigt, som ett skällsord. Jag har själv blivit kallad för jävla flata och jag vet hur sårad man blir när ordet används i ett sådant sammanhang.
Det finns ju olika typer av homosexuella män och kvinnor, precis som människor i största allmänhet.
Jag har en riktigt jävligt dålig dag idag. Sovit till fyra och drömt en miljon drömmar samtidigt. Hoppat mellan olika jobbiga drömmar om diverse otrevliga saker. Har inte lett en enda gång idag heller, känner hur tung jag är i ansiktet, hela kroppen är tung idag. Jag mår illa och ingenting smakar gott.
För att få upp humöret lite har jag sprungit runt på GTA och dödat strippor. Funkar väl sådär, får ut lite av min ilska. Just nu känner jag bara att jag vill gråta, men ingenting funkar. Känslorna är döda sen länge och jag känner ingen smärta heller. Jag är levande död.
Filmade även lite när vi var ute i trädgården idag. Som en god vän sa till mig, så är videorna rätt skakiga… men detta var dom första gångerna jag filmade med den nya kameran så forgive me.
%5B9%5D.jpg "IMG_0030(1)")
Ibland har jag bra dagar, ibland har jag förjävliga dagar. Idag har jag det sistnämnda; ångest, tankeverksamheten är i full gång, diverse destruktiva idéer och så vidare.
Känner mig väldigt kortfattad, men jag har inget bra att skriva.
Sånt här gör mig glad… när en av mina kommentarer på YouTube får många tummar upp och blir en av de mest topprankade kommentarerna. Jag må vara löjlig men jag blir faktiskt skitglad av det och därför var jag tvungen att ladda upp ett bildbevis på bloggen. Nördvarning.
Klicka gärna för att få den i normalstorlek.
Efter psyk gick jag och farsan till Mobilia (köpcentrum). Det var först meningen att vi bara skulle titta på tevespel, men efter att vi hade varit inne på Gamestop ville han gå in på Expert. Där pratade han lite med en gammal bekant från tiden då pappa levererade varor till Mobilia. För att göra en lång historia kort så slutade det med att vi stod där med en Canon 600D, och pappa utbrast “Vi tar den!”. Jag kan ju säga att jag blev smått sagt förvånad, fast glad. Så nu har jag en ny kamera, vilket jag har velat ha länge. :)
Nina fick bli mitt första porträttoffer.
Hera blev nummer två.
… men ack så svårt det är när huvudet inte vill hålla tyst.
Slänger även in en bild på lilla Rocky som jag tog för nån vecka sen:
✓ Fixat blogg
Då har det varit Valborg igen, för den 18:de gången i mitt liv. I år bröt jag traditionen och följde inte med på majbålet med familjen. Istället stannade jag hemma och gjorde inget särskilt vettigt vad jag minns. Familjen for till Pildammarna och bröt även där traditionen då vi brukar åka till Beijers Park, inte Pildammsparken… De bjöds på ljusshow, som enligt de var skithäftig, och kom inte hem förrän mitt i natten nästan. En annan tradition som bröts i lördags var det faktum att vi grillade i regnet. Inte ösregn, såklart, men lite regnigt var det och annars brukar morsan eller farsan säga nej till att grilla om det så är det minsta mulet. 2011 verkar bli ett galet år.
I år blir det husbilssemester för hela slanten! Vi bokade en finfin husbil i fredags och, självklart, har jag glömt bort vilket datum vi åker. Men det är nu i maj någon gång, det vet jag, och att vi är borta i en vecka. Hundarna ska givetvis med, vilket kommer bli skitkul. Har bett päronen att inte göra upp en plan för hur vi ska köra, utan att ta det spontant. Det blir ju inget äventyr om man vet precis vilken rutt man ska ta… Roligare om det blir lite vad man känner för. Jag vill personligen gärna åka till Göteborg eller Värmland!
i min 
