Avundsjuka

Jag har lätt för att bli avundsjuk. Det kan handla om i princip vad som helst – folk som har mer än jag, folk som ser riktigt bra ut, folk med många vänner osv. Såhär har jag varit i stort sett hela mitt liv. När jag och min bror var små (han 15 och jag 10) var jag alltid avundsjuk på honom; han hade mer pengar, mer läxor och mer uppmärksamhet. Just läxbiten kom jag över ganska snabbt visserligen. Ibland kunde det även gå så långt att jag stal lite pengar från honom. Nu snackar vi några fåstaka 20-lappar lite då och då, men min avundsjuka drev mig ändå så långt att jag stal från min egen storebror.

Just avundsjuka och kompisar är ingen bra kombination från min sida. Jag säger inte att jag lägger beslag på folk, och låter ingen komma nära. Nej, det är snarare så att jag är rädd att bli ensam. Om en nära kompis till mig umgås mycket med någon annan, blir jag lätt avundsjuk på min kompis för att han/hon har fler vänner än jag.
Svartsjuka däremot, är någonting helt annat. Det kan vi ta någon annan dag.

Jag kom att tänka på detta alldeles nyss, av olika anledningar. En slutsats efter ett mycket kort inlägg är nog att jag hatar att vara avundsjuk.