Över-, under- och jätteviktig

Tack för alla fina kommentarer ni skickar, aldrig fel med en glad känsla i magen. :-)

Livet fortsätter medan man sitter där i gropen, långt under jord, och räknar molnen som så lätt svävar förbi ovan. Lite då och då tittar solen fram mellan två moln och man gör allt man kan för att utnyttja den där lilla stunden i värmen. Värmen man behöver efter regn, vilket gärna fyller den reda kalla gropen med ytterligare kyla. Det är inte lätt att klättra heller när tyngden från hela världen hänger på dina axlar. Antingen försöker du klättra tills fingrarna domnar bort eller så får du samla all styrka du har och trampa vatten; hoppas på att någon hör dig, märker dig, ser dig. Livet är tungt emellanåt. //end_philosophic_rant//

Varning för lång läsning! Längst ner finns en kort sammanfattning...

Något som inte är lika tungt längre är jag. Jag har gått ner i vikt. Eller jag tror det i alla fall, går bara efter ögonmåttet. Måste ha gått ner för min kropp har blivit mindre; mage, lår, rumpa och höfter är mycket mindre nu. Mina kläder verkar ha ökat i storlek, särskilt mina jeans som jag nu nästan tappar då jag inte har något bälte. Det känns fantastiskt att veta att jag snart kommer att kunna använda alla undanstoppade kläder som jag blivit för "stor" för. Gamla jeans, huvtröjor och även t-shirtar.
Jag har ändrat min diet: äter inget godis, dricker inte läsk utan bara vatten eller mjölk. Tränar även, det varje dag i princip. Först ~30 minuters jogging på löpband, vilket jag aldrig skulle orkat för en månad sedan(!), samt mag-, rygg- och benövningar på golvet. Svettas så jag börjar frysa men älskar ändå känslan efteråt. Total tystnad i huvudet, helt underbart.

1. Mina höfter (eller "lovehandles" som jag så fint kallar det) har minskat rejält och jag har äntligen fått en nästan helt rak figur. Det sticker inte ut något på sidorna längre så nu vågar jag ha t-shirt utan att må dåligt för det... Extremt ytligt kanske, men det handlar bara om mig själv; hur andra ser ut eller  väger har väldigt liten betydelse. Sen vill jag helt enkelt vara vältränad igen och trivas i min kropp (iaf rent viktmässigt).
2. Magen har minskat rejält. Helt plötsligt hade jag lagt på mig såpass att magen stack ut en ganska bra bit. Även det gjorde att jag hatade att gå utan (löst åtsittande...) tröjor. Det kändes jobbigt att ö.h.t. stå upp; att ligga ner på rygg kändes bäst då allas magar plattas till av gravitationen... 
Mitt slutmål är att bygga upp magmuskler som syns, för dom jag har nu, som gör mig rätt stark redan
nu, döljs under ett lager fett. Inte jättemycket men tillräckligt för att dölja magmuskler.
3. Lår och rumpa har krympt. Alla byxor sitter mer löst vilket jag är otroligt glad över. Vill helst ha en totalt platt och liten rumpa. :-)

SAMMANFATTNING: Äter nyttigt, tränar dagligen, gått ner i vikt och alla kläder har blivit större.

Just one thing...

...I miss you, guys. I really do. I think about you almost every day and I keep sending even the tiniest amount of energy your way. I hope you're okay and that you're somewhat happy.

Ärligt talat, direkt från hjärtat -- även om vi aldrig sett varandra "live" så betyder orden så mycket. Enormt stort stöd. Man känner sig uppskattad.

I slutet av 2012 hade jag ingen ork att vara aktiv nånstans (främst online).
När jag började må bättre, nästan manisk i början av Voxra, flög jag runt som en idiot och kunde inte sitta still. Fick ingen tid över, satt inte på röven mer ån fem minuter åt gången... For runt och städade, möblerade om och andra småsysslor. Kunde inte slappna av.
Nu börjar jag må sämre igen och har noll motivation rent allmänt.

Det vänder snart. Keep your fingers crossed, buddy.

Kort update

Kämpar. Som fan.

[Kan inte logga in på chatten. Jag ändrade mitt nick och hade valt en annan slags text/textsymboler, blir utsparkad så fort jag försöker logga in. Är det något finns jag (ibland) på Skype eller MSN. Min Facebook är Eli Wilén (tror att mitt nick där är Efftoex (FtX). Om nån skulle vilja så finns jag även här. Loggar in då o då och ser då om nån har kommenterat.]

Efter totalkraschen i december har jag lyckats repa mig rätt bra, fick t.om. ha lite drygt två månader där jag faktiskt (även fast det kändes skumt) mådde bra. Bra. Det är ett nästan främmande ord.
Nu har jag kraschat igen. Inte lika hårt som senast men det känns jävligt tungt. Nu är det ju vår och man förväntas vara piggare även fast innerst inne pågår ett krig. Sista "bra"-tiden gick jag ärligt talat och bara väntade på att helvetet skulle rasa in... Kan inte unna mig själv lite glädje. Innerst inne är självhatet så djävulskt destruktivt att jag i princip alltid skulle vilja slippa mitt eget sällskap.


~ Upp med hakan! Ryck upp dig för fan och sluta gnälla! Tänk på att det alltid finns nån som mår ännu sämre...
~Var inte glad. Håll käften och sluta skratta, idiot. Det finns folk som är lyckligare än dig så STFU.

-- Låter knas? Yes. Så håll käft, ignoranta människor. Man -väljer- inte ett helvete, det är helvetet som letar upp en. Och att bara 'tänka positivt' gör inte ett skit. Du kan inte släcka en eld genom tankekraft. Jag vill inte höra.


Jag fortsätter kämpa. För dig, för er och för djuren. Tack.