Ångestmonster

Bloggen får vara grön tills vidare. Gjorde nyss lite ändringar. Bakgrundsbilden har jag faktiskt gjort själv denna gången, otroligt nog.

Snart läkardags… jag är nervös. Tänk om hon börjar gorma och sura för något? Tänk om-tankar dyker upp hela tiden. Tänk om jag inte får någon bättre sömnmedicin? Tänk om hon höjer dosen av Venlafaxin? Jag kan ju såklart välja att INTE ta den, men jag vill bara må bra så jag gör som de säger… Drömmen vore helt klart om jag fick en helt annan medicin. Jag litar inte på Venlafaxinet längre. Skiten kan inte fungera… Eller så gör den det, fast jag inte kan veta. Har en del att reda ut imorgon som du nog märker.

Dagen idag har varit i överlag bra, men som alltid får jag mig en käftsmäll av herr och fru Ångest nu såhär om natten. Även fröken Destruktiv är som bekant här. Hon och jag har träffats många gånger förr, så vi behöver inte ens hälsa på varandra. Inte kul alls, då jag egentligen avskyr henne… Men ibland, när jag är ensam, är hon mer än gärna välkommen. Vad fan snackar jag om egentligen?

På tisdag är det samtal med Isa. Jag är så tacksam att jag slapp vänta i mindre än en vecka denna gången. Tack, Isa. Det är ett helvete att behöva vänta så länge. En dag är jobbigt bara det…
Mitt mål för tisdag är att få besked om ADHD, påbörja borderline och kanske prata lite mer om det där hemliga som jag inte vill avslöja än. Jag har gått och grubblat på det där med ADHD i flera veckor nu, så jag orkar inte vänta en vecka till. Att jag har dåligt tålamod är en annan historia. Jag vill ha ett besked imorgon, och om jag måste vänta ytterligare så kommer jag bli superbesviken. Redan förra gången var jag säker på att få veta. Men jag säger inte att jag kommer få veta imorgon, för om jag gör det så kommer jag inte att få veta. Jag säger att jag kanske kommer att få veta *peppar peppar ta i trä* ;)