Foto

Jag, bakifrån, för drygt 2,5 år sedan, med en skateboard i handen och den ökända svarta kepan på huvudet... N'joy! ^^

Ja, jag har rätt korta ben så trots uppvikta jeans så ser det förjävla ballt ut... :(

Lite bilder

Rocky version 1. (En mus jag hade för några år sen)

Aito vet hur man chillar...

... men Lojje är kungen av chill!

Bästa vänner!

En liten minnesplats för Sandra (vänster) och Pontus (höger).
Det rosa piprensarhjärtat gjorde jag för kanske 10 år sedan och
hängde sedan upp det vid katternas matskål där det hängde i flera år.
I den guldiga hjärtasken finns en liten pälstuss från Pontus. Den hittade
Toya bakom en av fåtöljerna i vårt gamla hus. Klart som attan att
den ska sparas. <3

Till Temple

Finns det någon chans att du skulle kunna titta in i chatten? Vi saknar dig! :(

Önskelista

Eftersom det snart är jul och jag inte riktigt kan släppa taget om bloggen (tack vare kommentarerna ni skriver) så tänkte jag skriva ner en liten önskelista på saker jag önskar mig i julklapp.

1. Stationär dator
2. Sängkläder
3. TV-spel
4. Presentkort
5. Ny jacka
6. Grey's Anatomy-boxar (ja, nu är jag också fast för serien... :P)
7. Smallville säsong 9 och 10 (osäker på om 10 finns i Sverige än)
8. Dimmer till min taklampa
9. En ångestfri julafton
10. Att jag hittar USB-stickan till min trådlösa datormus :(

Time out

Tar nog en paus med bloggen. Ingen idé att blogga när jag inte vet vad jag ska skriva.

Skolan går åt helvete.
Jag är åt helvete.
Och snart är det jul.

Kämpar förgäves. Inte lönt känns det som. Är ändå alltid lika ensam. Fråga inte ens.

Here we go...

Tänkte börja med Bilddagboken igen. Femte gången gillt eller nåt i den stilen? :)

Här är länken.
Gästlösenordet är clawsofdarkness men jag lär byta efter ett litet tag. Om jag har bytt och du inte har fått lösenordet så fråga gärna.

Medicinbyte

Tjenare tjifen. Ligger här och jäser i sängen. Väntar på att klockan ska bli 15.00 för då är det promenaddags med vovvarna.

Känns som en rätt okej dag idag. Hade ett ganska bra möte med läkaren igår, vi bestämde att jag ska sluta med Venlafaxin och börja ta Cymbalta istället. Någon som har erfarenhet av Cymbalta? Måste i alla fall hämta ut medicinen idag så att jag kan komma igång med den. Läkaren ska ringa nästa tisdag för att kolla hur det har gått (ä ser inte fram emot det telefonsamtalet.. ser inte fram emot telefonsamtal överhuvudtaget). Det ska nog gå bra. Oroar mig bara för utsättningssymptomen av Venlafaxinet; huvudvärk, illamående, yrsel, ostabilt humör, överdrivet känslig och en del andra mysigheter... Hoppas att Cymbaltan dämpar det.

[OFF] ON

Jag är dissociativ. Totalt väck. Känns obehagligt. Blev så påtagligt nu för några minuter sen. Känns som att min hjärna stänger av sig när det bli för mycket. Det kan vara en förklaring till varför mitt minne är så förbannat dåligt... detta skall tas upp hos Isa minsann.

Tack

Tack Anonym och Temple för era fina kommentarer. Ni gjorde min dag. Tack. Laddar upp en söt bild som tack, hoppas ni gillar den! :)
(Och ja, jag vet att jag är 4 dagar sen... förlåt. Men era kommentarer gjorde mig verkligen riktigt glad!)

Det är INTE kul att ha fönsterbytarkillar hemma hos sig på morgonen... INTE kul. Snacka om att inte ha ett privatliv.. Önskar att dom kunde vara klara nu men mitt rum är inte ens klart. Gömmer mig just nu i föräldrarnas sovrum, här är dom klara med fönsterna i alla fall...

:(

Jag vet inte?

Vad gör man när världen känns främmande? När man känner sig oförstådd, onormal och helt enkelt inte passar in någonstans. När världen känns så jobbig att man helst av allt skulle vilja bo på en helt annan planet, i ett helt annat universum. Mina känslor får inte plats, jag får inte plats. Fast vem är jag egentligen? Det vet jag inte. Jag har ställt mig den frågan så länge nu och det verkar som att svaret är dolt någonstans. Antingen fortsätter jag leta eller så ger jag upp. Orken räcker inte till att leta vidare men jag vill inte ge upp, jag vill hitta vem jag är och kunna leva vidare. Det är så tungt.

Jag är trött, fysiskt och psykiskt, på att vänta på att få hjälp. I flera år har jag gått och hoppats, hållit tummarna och önskat. Ingenting händer. Mediciner, javisst, men det funkar ju inte. Lite prat sådär en halvtimme i veckan kanske låter något, men det har i princip varit värdelöst. Jag vill bort härifrån, bort till en plats där jag kan få samla kraft. Växa. Bli självständig. Orka mer. En del av er vet nog vad jag menar och Isa och jag håller på att prata om det just nu... Isa är inte som min förra samtalskontakt. Isa ignorerar inte mina förslag. Förhoppningsvis kommer det H-Ä-N-D-A något nu också, inte bara rinna ut i sanden. Jag ska fortsätta pusha... lite krafter har jag kvar. Det är mitt liv det handlar om trots allt.