Jag vet inte. Jag vet fan inte. Jag har inte gråtit på snart en månad, och jag känner inombords hur det byggs upp. Ångesten, paniken, rädslan, stressen. Allting bara klumpas ihop och blir bara mer och jobbigare hela tiden, och jag väntar bara på att det ska rinna över. Jag vet att det kommer bli ett helvete när det väl händer, så det känns som att världen kommer rasa in snart. Får i alla fall försöka att inte tänka för mycket på det, utan bara ta det när det kommer.
En bra sak i alla fall, förutom Toya ovan på bilden, är att nu är min tv och allt inkopplat. Jag har spelat Saints Row 2 rätt mycket de senaste dagarna, och jag älskar det bara mer och mer. Mitt gäng är lila ninjor med skithäftiga bilar. Det kan fan inte bli bättre!
Fy fan, det är alldeles för varmt väder för mig…
Bilden är tagen från Google, och jag har ingen aning om vad han på bilden delar ut eller vad det ska föreställa… Men för mig symboliserar bilden att han har smält, och det känns som att jag håller på att smälta av värmen just nu.
Följde med mamma och hundarna till Bokskogen i morse, där vi mötte upp bland andra uppfödaren och två av hennes hundar, Aito’s syster och hennes familj och minst 15 andra shibor. Vi gick 3 kilometer på ett led, fast jag och Toya var lite efter hela tiden då jag inte vill dra i henne när hon snusar runt i löven. Dessutom svettades jag som fan, och även Toya led… Hennes underull är väldigt tjock i solsken och jag kan bara föreställa mig hur varmt det måste vara för henne (och Aito med för den delen). Men vi allihop tog oss i “mål” tillslut och slog oss ner i skuggan av ett träd för lite fika. Vovvarna fick vatten och sen blev det gruppfoto och efter det åkte vi äntligen hem. Jag var varm och trött så det var skönt att få komma hem och sova lite.
Nu har jag käkat lite och sitter på mitt rum. Lyssnar på lite musik och tittar på lite live streams på Justin.tv. Är ensam hemma, mamma och pappa åkte till brorsan en stund.
Min första, seriösa, kärlek var med en tjej jag träffade från internet.
Året var 2007 och jag kände mig ensam. Hade inte haft något “riktigt” förhållande, varken med en tjej eller en kille, så jag längtade efter kärlek. Sökte på Google efter en sida man kunde hitta tjejer på, då jag precis hade “kommit ut” som homosexuell. Eller snarare hade jag insett att jag gillade tjejer och att det var en flickvän jag ville ha.
Efter ett litet tags letande fann jag sidan Qruiser där det fanns homo-, bi- och transsexuella tjejer och killar som – precis som jag – letade efter en partner. När jag hade fyllt i min presentation med lite kort fakta om mig själv, insåg jag att jag måste leta för att finna och gick in på sökfunktionen. Sökalternativen blev tjejer (förstås) i åldrarna mellan 15 och 17 (jag var 15 själv) och bosatt nära Malmö. Det var då hon dök upp, min framtida flickvän “H”. Det var bara hon och en till tjej som matchade min sökning. Den andra tjejen var upptagen så jag skickade iväg ett “Hej” till H och fick svar ganska fort. Efter några meddelanden fram och tillbaka bad någon av oss, minns inte vem, om den andres MSN. Där fortsatte chattandet i ett halvår innan vi tillslut träffades, mer om det sen. Vi chattade under hela sommarlovet, varje dag, fram tills 5 på morgnarna. Den 23 juni 2007 blev vi tillsammans. Den morgonen gick jag och la mig med ett stort leende på läpparna. Jag var lycklig!
Tiden gick och vi chattade på. Vi båda var väldigt blyga, så det blev inte att träffas förrän den 21 december 2007. Jag kom hem till henne, och vi tittade på film med hennes lillebror (som var i min ålder, H var ett år äldre). Jag sa knappt någonting då jag var otroligt blyg, men jag åkte hem med magen full av fjärilar och lycka. Jag hade träffat henne en gång innan, på en fotbollsmatch, men då hade hon med sig 4 kompisar och sin bror. Jag var ensam, men hon sa inget till mig av blyghet utan jag fick prata med hennes vänner och brorsa istället.
Tiden gick och vi började umgås varje dag. Jag började sova hos henne under veckorna, och vi hade en väldigt nära relation. Med “nära” relation menar jag hela kitet: vi mös och ja… ni kan nog räkna ut resten själv. Det gjorde att H blev min första riktiga kärlek. Vår relation var väldigt intim, och hon kändes som en riktig själsfrände. Vi var med om mycket tillsammans, bland annat var hon med på min brors studentfest 2008. Hon följde även med på en familjesemster, vilket ytterligare är ett bevis på hur nära vi var. Där hon var, var jag och där jag var, var hon. Vi var ett tillsammans, och hon fick mig att känna mig hel. Jag älskade henne från djupet av mitt hjärta. Ett bevis på det är att jag i princip övergav alla mina gamla vänner för hennes skull, för om jag inte sov hos henne blev hon ledsen och det ville jag inte. Hon märkte hur lättmanipulerad jag var, och började hota mig när jag inte ville sova över hos henne. Det gick så långt att jag fick sova hemma högst en dag i veckan, för jag orkade inte se henne så sårad och jag orkade inte med hoten. Hon försökte få mig att tro att det var min mammas fel att jag mådde dåligt. När jag ringde hem och pratade med mamma så var mamma, såklart, ledsen över att jag inte kom hem. Detta utnyttjade H och påstod att min mamma gav mig dåligt samvete med flit. I början trodde jag på allt H sa, men nu efteråt vet jag att det var bara bullshit alltihop.
Tjejen jag (till och med) förlovade mig med, silverringar och allt, visade sig att vara ett jävla psycho och jag har fortfarande svårt att lita på folk. Jag har dock lärt mig mycket från det förhållandet, och kan tidigt se om någon är fel för mig. Jag försöker att se det positivt, men minnena och spelet hon spelade gör fortfarande ont inom mig när jag tänker på det. Vi hade något så fint ihop, men allt bara föll samman när hon började gymnasiet. Det var då det dåliga började.
Kärlek för mig har dock inte förändrats. Jag söker fortfarande efter den där perfekta partnern, som vet hur jag mår inombords utan att behöva fråga. Som ser på mig om jag behöver en kram eller en puss. Som kan fylla i mina meningar, som tar hand om mig och som litar på mig. Självklart ska även jag kunna lita på personen i fråga, då det är väldigt viktigt. Saker som trogen, snäll och omtänksam är en självklarhet. Att hon även är romantisk och gillar att vara med mig i alla situationer är också en sån där ganska självklar sak.
Jag har inte funnit henne än, men jag vet att jag någon dag kommer göra det!
Från wikipedia:
Yin; som är det svarta, symboliserar jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva och kvinnliga.
Yang; som är det vita, symboliserar himlen, det ljusa och varma, torra, aktiva och manliga.
För mig representerar symbolen balans. Balans mellan svart och vitt, allt och inget, hat och kärlek. En balans som jag vill lära mig och kunna leva med. Att kunna stanna upp mitt emellan och tänka efter vad jag egentligen känner. Att hitta livets balansgång och kunna hålla balansen istället för att trilla ner i det vita eller svarta emellanåt.
Har nu knåpat ihop en rätt så fin header tycker jag. Zebran är där eftersom jag älskar zebror helt enkelt, svårare än så är det inte. Positiva kommentarer mottages mer än gärna, men kritik och sånt som mitt “negativa filter” suger upp får ni gärna hålla för er själva. Tack. ^^
Jobbig dag idag. Varit på IKEA och handlat tv-möbler, svettigt som fan då pappa inte var med och kunde bära. Jag fick bära och slita, och jag blev varm och irriterad på kassörskan när hon bad oss lyfta upp de allra tyngsta kartongerna för att hon skulle komma åt streckkoden. Höll nästan på att skrika åt henne, att “kom igen nu då för helvete!” men tack och lov gjorde jag inte det. Jag blev tvungen att duscha tidigare idag, efter att ha satt ihop en del av tv-möbeln. Blev så förbannat svettig… Vad gäller duschningen så var det inte heller särskilt trevligt, ni vet nog varför.
Min TV är i alla fall uppsatt på väggen och nu måste vi bara koppla in allting, vilken är en utmaning för jag har ingen aning om vart sladdarna ska kopplas in till mitt PS3 till exempel. Har hämtat hem användarmanualen från internet då det inte medföljde någon i kartongen med TVn (vi köpte ett skylt-ex som var nedsatt, och användarmanualen var förmodligen slängd). Om någon undrar, så ser min TV ut såhär:
(Inte jag som tagit bilden, men det är precis en sån jag har)
Lloyd älskar mjukmat och att ligga i en av fåtöljerna i vardagsrummet. Han tycker om att vara ute i solen och spana på fåglar. Höga ljud eller andra oljud gör honom nervös, och han absolut avskyr nyårsraketer. Då gömmer han sig gärna under en soffa eller en säng och kommer inte fram på flera timmar. Rocky och Lojje (som vi kallar honom) är som bröder. De tar hand om varandra i vått och torrt och sover gärna bredvid varandra i antingen min säng eller i fåtöljen.
Lojje är otroligt snäll, nästan för snäll, och han sover gärna i fotändan av min säng. Då han är lite större än många katter tar han stor plats, blir det ibland ganska trångt i sängen och jag måste flytta ner honom längre ner i fotänden.