..

Nu är det snöstorm ute igen. Helt okej för mig, då jag gärna vill ha 3 meter snö. Gärna mer.

Känns som att jag egentligen inte vill skriva, utan skrika istället. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte hålla på såhär längre. Jag vill bort härifrån. Nu. Jag vill bli smal. Nu. Jag vill försvinna. Nu. Jag vill så mycket att jag får huvudvärk. Jag får så mycket huvudvärk av all vilja att jag helst av allt skulle vilja köra ner huvudet i en snödriva och sen låtas täckas av snön. Då försvinner jag i alla fall.

Colan är slut, dagen är slut, helgen är slut, jag är slut. Allt är slut utom demonen inom mig. Den har hur mycket energi kvar som helst, och ser gärna till att trycka ner mig så mycket som det bara går. Men ska jag vara ärlig, så försöker jag inte kämpa emot. Inte just nu. Jag låter mig vaggas i min ångest av demonens trygga armar. Låter mig slappna av och viskar tyst i mitt öra att jag har det bra nu. Att allt är som det ska och att jag inte ska någonstans. På något sätt känner jag mig trygg. Ångesten känns så hemma, demonen känns som en bästa vän och jag vill inte ha det på något annat sätt. Inte just nu. Kanske sen.

Imorgon ska jag till Dagvården igen. Jag ser inte fram emot det överhuvudtaget. Jag har inte saknat H, och jag tycker att hon kan åka till Mars eller nåt så jag slipper äta lunch ihop med henne ännu en gång. Det är ett helvete att göra det. Hon tjatar på mig att ta mer av deras skitäckliga mat, och tro mig - den ÄR äcklig.