torsdag 17 mars 2011

Pontus, jag älskar dig



Couldn't save you from the start
Love you so it hurts my soul
Can you forgive me for trying again
Your silence makes me hold my breath
Time has passed you by

Oh, for so long I've tried to shield you from the world
Oh, you couldn't face the freedom on your own
Here I am left in silence

You gave up the fight
You left me behind
All that's done's forgiven
You'll always be mine
I know deep inside
All that's done's forgiven

I watched the clouds drifting away
Still the sun can't warm my face
I know it was destined to go wrong
You were looking for the great escape
To chase your demons away

Oh, for so long I've tried to shield you from the world
Oh, you couldn't face the freedom on your own
And here I am left in silence

You gave up the fight
You left me behind
All that's done's forgiven
You'll always be mine
I know deep inside
All that's done's forgiven

I've been so lost since you've gone
Why not me before you?
Why did fate deceive me?
Everything turned out so wrong
Why did you leave me in silence?

You gave up the fight
You left me behind
All that's done's forgiven
You'll always be mine
I know deep inside
All that's done's forgiven


Jag saknar dig så det gör ont inombords. Så fort jag får minnesbilderna i huvudet är det enda jag ser dina ögon. Du såg på mig och du visste vad som skulle hända. Du visste att det var sista gången vi skulle se varandra. Du sa hejdå till mig, men jag uppfattade inte det. Jag var bara chockad, jag visste också. Sen åkte mamma och du iväg och jag satt kvar på golvet. Paralyserad. Jag förstod inte vad som hade hänt, det enda jag visste var att nu har allt rasat. Att nu kommer jag vara ensam, nu kommer du inte sova i fotändan på min säng längre. Inte värma mina fötter om nätterna. Inte komma och spinna i min famn när jag är ledsen. Du försvann bort från mig den kvällen, och jag kommer aldrig glömma det.

Din sista tid var du väldigt sjuk. Ingen visste vad som var fel, trots veterinärbesök. Jag visste att någonting var fel med din mage eller tarm, och jag ångrar att jag inte sa något hos veterinären. Att jag inte följde med när du somnade in. Att jag inte höll om dig när du somnade in. Jag ångrar så mycket, och det river i mig när jag tänker att jag inte kan göra någonting åt det. Jag blir arg på mig själv, men samtidigt vet jag att det är förlåtet nu. Att du bevakar mig uppifrån himlen och ser ner på mig och ler mot mig. Jag känner att du finns med mig, även fast jag helst skulle kunna klappa dig också. Klia dig på magen så som du tyckte om att man gjorde, så du började spinna.

Efter 12 års vänskap och kärlek, lämnade du mig i tystnad.

Pontus. Jag saknar dig & älskar dig.

Inga kommentarer: