Kärlek?

Min första, seriösa, kärlek var med en tjej jag träffade från internet.

Året var 2007 och jag kände mig ensam. Hade inte haft något “riktigt” förhållande, varken med en tjej eller en kille, så jag längtade efter kärlek. Sökte på Google efter en sida man kunde hitta tjejer på, då jag precis hade “kommit ut” som homosexuell. Eller snarare hade jag insett att jag gillade tjejer och att det var en flickvän jag ville ha.
Efter ett litet tags letande fann jag sidan Qruiser där det fanns homo-, bi- och transsexuella tjejer och killar som – precis som jag – letade efter en partner. När jag hade fyllt i min presentation med lite kort fakta om mig själv, insåg jag att jag måste leta för att finna och gick in på sökfunktionen. Sökalternativen blev tjejer (förstås) i åldrarna mellan 15 och 17 (jag var 15 själv) och bosatt nära Malmö. Det var då hon dök upp, min framtida flickvän “H”. Det var bara hon och en till tjej som matchade min sökning. Den andra tjejen var upptagen så jag skickade iväg ett “Hej” till H och fick svar ganska fort. Efter några meddelanden fram och tillbaka bad någon av oss, minns inte vem, om den andres MSN. Där fortsatte chattandet i ett halvår innan vi tillslut träffades, mer om det sen. Vi chattade under hela sommarlovet, varje dag, fram tills 5 på morgnarna. Den 23 juni 2007 blev vi tillsammans. Den morgonen gick jag och la mig med ett stort leende på läpparna. Jag var lycklig!
Tiden gick och vi chattade på. Vi båda var väldigt blyga, så det blev inte att träffas förrän den 21 december 2007. Jag kom hem till henne, och vi tittade på film med hennes lillebror (som var i min ålder, H var ett år äldre). Jag sa knappt någonting då jag var otroligt blyg, men jag åkte hem med magen full av fjärilar och lycka. Jag hade träffat henne en gång innan, på en fotbollsmatch, men då hade hon med sig 4 kompisar och sin bror. Jag var ensam, men hon sa inget till mig av blyghet utan jag fick prata med hennes vänner och brorsa istället.

Tiden gick och vi började umgås varje dag. Jag började sova hos henne under veckorna, och vi hade en väldigt nära relation. Med “nära” relation menar jag hela kitet: vi mös och ja… ni kan nog räkna ut resten själv. Det gjorde att H blev min första riktiga kärlek. Vår relation var väldigt intim, och hon kändes som en riktig själsfrände. Vi var med om mycket tillsammans, bland annat var hon med på min brors studentfest 2008. Hon följde även med på en familjesemster, vilket ytterligare är ett bevis på hur nära vi var. Där hon var, var jag och där jag var, var hon. Vi var ett tillsammans, och hon fick mig att känna mig hel. Jag älskade henne från djupet av mitt hjärta. Ett bevis på det är att jag i princip övergav alla mina gamla vänner för hennes skull, för om jag inte sov hos henne blev hon ledsen och det ville jag inte. Hon märkte hur lättmanipulerad jag var, och började hota mig när jag inte ville sova över hos henne. Det gick så långt att jag fick sova hemma högst en dag i veckan, för jag orkade inte se henne så sårad och jag orkade inte med hoten. Hon försökte få mig att tro att det var min mammas fel att jag mådde dåligt. När jag ringde hem och pratade med mamma så var mamma, såklart, ledsen över att jag inte kom hem. Detta utnyttjade H och påstod att min mamma gav mig dåligt samvete med flit. I början trodde jag på allt H sa, men nu efteråt vet jag att det var bara bullshit alltihop.

Tjejen jag (till och med) förlovade mig med, silverringar och allt, visade sig att vara ett jävla psycho och jag har fortfarande svårt att lita på folk. Jag har dock lärt mig mycket från det förhållandet, och kan tidigt se om någon är fel för mig. Jag försöker att se det positivt, men minnena och spelet hon spelade gör fortfarande ont inom mig när jag tänker på det. Vi hade något så fint ihop, men allt bara föll samman när hon började gymnasiet. Det var då det dåliga började.

Kärlek för mig har dock inte förändrats. Jag söker fortfarande efter den där perfekta partnern, som vet hur jag mår inombords utan att behöva fråga. Som ser på mig om jag behöver en kram eller en puss. Som kan fylla i mina meningar, som tar hand om mig och som litar på mig. Självklart ska även jag kunna lita på personen i fråga, då det är väldigt viktigt. Saker som trogen, snäll och omtänksam är en självklarhet. Att hon även är romantisk och gillar att vara med mig i alla situationer är också en sån där ganska självklar sak.

Jag har inte funnit henne än, men jag vet att jag någon dag kommer göra det!