Vägen till lycka

Jag har inga ord egentligen. bara tårar som gör synen suddig. Försöker låta musiken tala för mig.

Världen är ond, människor är onda och egoistiska. Folk trycker ner andra för att må bra själva och jag kan inte för mitt liv förstå varför. Varför dödar man oskyldiga? Varför krigar folk med vapen istället för att diskutera? Varför tillverkas ens vapen? Varför tillverkas droger, alkohol och cigaretter? Det är äckligt och folk bli giriga, beroende, skadade (osv) av det.
Hur mycket ondska finns det egentligen i världen? Hur många djur far inte illa på grund av idioter. Idioter som bär päls, idioter som överkonsumerar kött, idioter som plågar djur för att dom njuter av det(?) Ilskan i mig när jag överhuvudtaget tänker på det gör mig så förbannat maktlös att jag går sönder inombords. Hade jag hamnat i samma rum med en person som någonsin har skadat ett djur (vilket förmodligen finns överallt tyvärr) och fått veta om det, Gud vet vad jag hade gjort mot denne person...

Människan är konstig. Jag har länge tänkt att jag inte hör hemma på Tellus, men aldrig känt det såhär starkt. Jag är ingen utomjording, jag är ingen alien. Jag har inte fått en smäll så att jag tror att jag kommer från t.ex. Mars. Vad jag egentligen menar är att det känns fel att jag ska bli så fruktansvärt ledsen för vardagliga saker. Som att jag är för snäll för denna jord, mitt psyke är för skört. Jag mår dåligt för minsta lilla. Om någon slår sönder en dator, blir jag ledsen för jag anser att datorn har känslor på något udda vänster.

Jag har tänkt mycket på sista tiden. På mig själv och på folk runtomkring mig. På vem jag är, vart jag hör hemma och vilka alla andra är. Det är jobbigt att komma i underfund med saker som är så svåra att rätta till. Ett exempel är min kropp. Till det problemet behöver jag rätt mycket pengar, flera år av terapi och behandling. Pengarna är en sak, men åratal av väntan låter skrämmande.

Jag kämpar inte för min egen skull. Jag blir inte ledsen om jag dör, för jag hade inte känt något - inte varit en efterlevande. Det är för familjens, vännernas och framför allt djurens skull som jag tar mig upp på morgnarna. För att jag älskar er något så ofattbart mycket. Jag har mycket kärlek i mitt hjärta, mer än ni någonsin anar. Hade jag haft en enda önskan, hade det varit lycka och välmående till alla människor och djur i hela världen. Att alla skulle få må och komma överens. Då skulle det inte finnas krig, och alla djur skulle må bra. Jag skulle vara lycklig.

Tänker inte göra upp en lista på folk som betyder någonting för mig, då jag säkert skulle glömma någon. Listan hade i alla fall inkluderat vänner från internet, "IRL"-vänner, djur, bekanta och viktiga personer i mitt liv helt enkelt. Ni har alla en plats i mitt hjärta, och det gör alltid lika ont om ni råkar illa ut eller är ledsna. Jag älskar er, snälla förstå det.