Repetetivt

Planen gick åt skogen kan vi redan nu konstatera. Jag är fortfarande vaken och klockan är (precis just nu när jag skriver detta) 04.14…

Nu är klockan 04.35. Jag känner mig otroligt ensam. Mår inte riktigt bra, känner jag. Jag vill ha någon hos mig, någon som bara sitter här. Samtidigt vill jag vara ifred, jag vill vara ensam. Eller så vet jag nog inte riktigt vad jag vill… ja, så är det nog. Om jag är ensam vill jag ha någon här men om jag har någon här vill jag hellre vara ensam.

04.53. Jag vet inte ens vad jag ska skriva längre. Bara så jävla trött på allt. På att allt är likadant hela jävla tiden. Är less på skiten. Nån jävel har satt mig på repeat känns det som, även fast jag starkt tvivlar på att jag ens har en repeat-knapp någonstans…

Fan. Jag bryr mig inte ett jävla skit, imorgon ska jag sova hela jävla långa dagen. Inte göra ett piss. Eller vänta nu lite… det är ju så mina dagar BRUKAR se ut. Jävla misslyckad idiot är jag. Det är inte livet som är skit, det är jag.