Äventyr…

Igår (30 juni) tog sig Rocky och Lloyd upp på taket genom mitt fönster som jag glömt att stänga… Rocky satt på en fönsterkåpa och Lloyd satt ända uppe på taknocken. Båda två var skiträdda och jamade i kör. De satt som fastklistrade och ville verkligen komma ner. Stackars… Tur att jag och mamma upptäckte dem. Vi skulle bara ut i trädgården och borsta Aito lite (då han fäller) och när vi kom ut i trädgården låg han på gräsmattan och stirrade rätt upp i luften. Vi tittade åt samma håll som han gjorde och där satt Rocky. Det tog en liten stund innan vi upptäckte att Lloyd också var på taket. Jag var tvungen att skratta… skratta åt hur roligt det faktiskt såg ut. Det kan tyckas elakt, men deras och morsans uppsyn var rätt “priceless” om vi säger så. :P
Jag fick fatt i stegen och klättrade upp (efter mycket klydd med att koppla ihop 2 stegar till en lång för att kunna nå hela vägen) till Lloyd. Han gick närmare mig och jag riktigt såg på honom hur han ville komma ner. Jag fick tag i hans nackskinn och bar ner honom för stegen samtidigt som jag höll honom i nacken. Även det kan tyckas hemskt men tro mig – Lloyd ville komma ner mer än nåt annat och desstom sa han inte ett ljud. Det gjorde nog inte särskilt ont och jag behövde inte hålla honom så länge, vi var nere rätt fort.
Under tiden jag klyddade med stegen (och blev genomsvettig) försökte morsan ringa farsan som var på repetition. Hon fick inte tag på honom utan ringde till en vän till familjen som cyklade i ilfart till oss. Han hjälpte sedan Rocky ner och båda katterna klarade sig oskadda. De enda som blev skadade var nog isåfall jag och morsan… våra hjärtan :P


Riktigt såhär såg inte mina katter ut… haha.

Dagens lektion: STÄNG FÖNSTRET ELLER DÖRREN TILL MITT RUM. Det kunde ha slutat illa… Tur att båda två är såpass lugna och höll sig lugna mitt i alltihop. Nu pratar jag förstås om katterna; jag och morsan flög runt med stegar och telefoner ;)