Min bästa vän Toya

     Toya 2008 och 2011. Enligt mig har hon bara blivit sötare och sötare!

Jag tänkte skriva lite om Toya. En av mina bästa vänner. Om hur hon flyttade in hos oss julen 2007 och hur hon har blivit en i familjen.

Innan hon flyttade in hos oss skulle vi lära känna varandra. Vi åkte med jämna mellanrum hem till uppfödaren (både Aito och Toya föddes där) och tog korta promenader med Toya. I början var hon väldigt osäker och tittade bakom sig flera gånger för att se om Annika (uppfödaren) var där. Vi fick nästan dra henne efter oss så osäker hon var. Det är en väldig kontrast till hur otroligt tillgiven, lojal och trygg hon är hos oss idag.
Efter att vi hade gått promenader med henne i några veckor var det dags att sova över oss, bara en natt. Givetvis kände hon sig vilsen och lite otrygg, men det blev ändå en lugn natt. Dagen därpå fick hon åka hem.
Dagen kom då Toya skulle flytta in hos oss. Tyvärr spenderade jag dagen hos min dåvarande flickvän och kunde inte vara med och hälsa Toya välkommen och det ångrar jag än idag. Det var den 21 december 2007 som Toya officiellt flyttade in och det tog inte lång tid innan vi lärde känna henne.
I början var Toya givetvis osäker och lite otrygg men efter ett tag började hon även lära känna oss och tillslut blev hon väldigt fäst vid oss. Varje gång någon kom hem blev hon överlycklig och hon somnade tryggt bredvid pappas säng. Än idag blir hon lycklig när någon kommer hem (särskilt pappa) och hon hör på långt håll om någon är påväg mot dörren. Hon kan även höra på långt håll att någon av våra bilar är i närheten och springer då och ställer sig vid dörren. Ibland gnäller hon lite, som för att säga “Kom in nu då så jag kan visa dig hur mycket jag har saknat dig!” :)

Toya är nu en av mina bästa vänner. Hon märker direkt om man är ledsen eller upprörd på något sätt och vill gärna trösta en om så är fallet. Om någon i hushållet höjer rösten eller bråkar vill Toya gärna att man ska sluta så fort som möjligt. Hon blir väldigt osäker och man kan verkligen se det på henne. Det är rätt bra ändå, för så fort någon av oss vill höja rösten så säger Toya till att man ska lugna ner sig. Vår lilla peace-maker! ;)

Toya, jag älskar dig!