Jag känner mig onödig. Oviktig. Osynlig. Ensam. Som att jag inte längre behövs här på jorden. Känner mig bara i vägen, jobbig, irriterande. Som att folk har tröttnat på mig. Kanske är jag bara paranoid, kanske får jag bara för mig saker men tystnaden gör ont, den är äkta. Ingen orkar längre. Jag orkar inte heller.
Ja, jag är patetisk. Dum. Löjlig. Men hade du behövt leva tillsammans med mig 24 timmar om dygnet, varenda dag, så hade du också känt så. Jag är så jävla trött på mig själv.
6 kommentarer:
<3 underbara Kyo!
Fina du, du är viktig! Och du är inte i vägen eller på något sätt jobbig. Men förstår, och vet, att det kan -kännas- så, men tänker att den känslan luras. För du är mer värd än jag tror att du själv tror. Du ÄR viktig!
Och nej, du är inte patetisk, inte på något sätt.
Var rädd om dig!
-Mynta
Jag ser dig så gott jag kan. Men i mina ögon är du verkligen inte onödig eller oviktig på något sätt. För mig är du livsviktig. Hade jag kunnat så hade jag gärna levt tillsammans med dig 24/7. <3
Precis som de andra säger är du ALLT annat än oviktig!! Däremot finns det säkert för dig, precis som för alla andra, perioder i livet när du inte är så aktiv och driven som du egentligen vill vara. Och då KÄNNER man sig inte värst nyttig... Dessutom har man då en tendens att fokusera på det man inte fick till som man tänkt sig, i stället för att se det man faktiskt gjort.
Skulle även sätta en packe pengar på att de som inte hör av sig lika mycket längre helt enkelt har rätt fullt upp med sitt eget.
Kram!
Elise, du borde veta att du visst betyder något för mig!
Jag har varit ganska borta nu på senare tid...jag har nog förändrats.
Min känslor för dig kommer däremot aldrig förändras. Jag kommer alltid att älska dig! Glöm aldrig det, okej? <3
Så där kan jag ofta känna med...
Men det är ofta så att det känns så fast det i själva verket inte är så.
Det finns många, många som älskar dig det är jag övertygad om!
Skicka en kommentar