I try everything to make them see me
But all they see is someone that's not me
Sitter hopkurad på badrumsgolvet. Min enda fasta punkt, min livlina. Du skulle inte förstå. Du lyssnar ju knappt. Hjärtat slår långsamt. Jag är lugn nu. Allting är som det ska vara och jag är ensam. Musiken fyller min värld och ingenting spelar någon roll i precis just denna stund. Jag har stängt ute omvärlden för en sekund. Blundar. Andas in långsamt. Låtsats att jag sitter på en strand, ensam, utan några som helst problem. Min kropp ser precis ut som den gjorde för fem år sedan, innan allt började. Jag sitter där i en t-shirt. Ren. Fullständigt okaotisk. Ingenting bekymrar mig längre.
En katt krafsar på dörren. Rocky förmodligen. Han undrar vad jag sysslar med. Det gör jag med men kraften att öppna dörren och bara gå ut härifrån sitter så djupt inom mig att jag inte orkar leta fram den. Försöker att blunda igen, drömma mig bort. Det går inte, jag är fast här. I verkligheten. På badrumsgovet med omvärldens konstanta påminnande om att jag är fast.
1 kommentar:
Skapligt frustrerande att känna att man sitter fast... :-(
En helt annan sak: Fyfasen vad bra du skriver!! Otroligt målande och fänglande.
Skicka en kommentar