Vad gör man när världen känns främmande? När man känner sig oförstådd, onormal och helt enkelt inte passar in någonstans. När världen känns så jobbig att man helst av allt skulle vilja bo på en helt annan planet, i ett helt annat universum. Mina känslor får inte plats, jag får inte plats. Fast vem är jag egentligen? Det vet jag inte. Jag har ställt mig den frågan så länge nu och det verkar som att svaret är dolt någonstans. Antingen fortsätter jag leta eller så ger jag upp. Orken räcker inte till att leta vidare men jag vill inte ge upp, jag vill hitta vem jag är och kunna leva vidare. Det är så tungt.
Jag är trött, fysiskt och psykiskt, på att vänta på att få hjälp. I flera år har jag gått och hoppats, hållit tummarna och önskat. Ingenting händer. Mediciner, javisst, men det funkar ju inte. Lite prat sådär en halvtimme i veckan kanske låter något, men det har i princip varit värdelöst. Jag vill bort härifrån, bort till en plats där jag kan få samla kraft. Växa. Bli självständig. Orka mer. En del av er vet nog vad jag menar och Isa och jag håller på att prata om det just nu... Isa är inte som min förra samtalskontakt. Isa ignorerar inte mina förslag. Förhoppningsvis kommer det H-Ä-N-D-A något nu också, inte bara rinna ut i sanden. Jag ska fortsätta pusha... lite krafter har jag kvar. Det är mitt liv det handlar om trots allt.
2 kommentarer:
Hej. Jag känner dig inte. Men jag har läst lite av det du skrivit. Du skriver väldigt bra! Du verkar ha mycket kärlek i dig, bl.a. När du skriver om föräldrar, vänner etc. Tänk på vad du har och att du är bra och värdefull som du är! Jag kan också känna att jag inte passar in ibland men varför måste man alltid passa in egentligen...? Jag vet, det är svårt att gå sin egen väg jämt men är det inte det vi bör sträva efter egentligen, d.v.s. att välja den väg som passar oss bäst och vara just oss själva? Du verkar vara fin person, värdesätt dig själv istället för att sänka dig själv. Om det visar sig att du har ADHD så snacka med andra i samma situation, det kan vara skönt. Snacka med någon som har erfarenhet av hur man kan hantera det, så att du får verktygen. Har du inte ADHD, snacka med människor du känner förtroende för och som är bra lyssnare och kan puscha dig när du känner dig låg. Nöj dig inte med en terapeut som inte ger något, be dina föräldrar eller någon annan att hjälpa dig att byt för det finns bra terapeuter. Kom ihåg att du är värdefull för den du är, låt ingen ta ifrån dig det.
Jobbiga känslor av utanförskap där... :-(
*************
Det dök upp några tankar när jag läste vad du skrivit, men eftersom det är MINA reflektioner och åsikter är det givetvis bara att strunta i allt som du inte tycker är relevant.
Angående det där med att passa in: Det GÖR du naturligtvis, men du har ett antal tuffa år bakom dig och behöver tid och kraft för att orka hitta din plats i livet. Att redan nu, efter en så jobbig identitetskris + ångest och självmordstankar toppat med social fobi kunna se var den här platsen är, det är nog rätt svårt. Ännu svårare givet hur du fortfarande mår. Men platsen finns!!! Som djurskötare eller fotograf, som skribent eller någon slags designer (webb, layout, reklam....). Eller kanske med ett helt "vanligt kneg" och djur, foto&design som hobby. Å givetvis med en underbar, snygg tjej vid din sida. :P
Säg gärna till om du kommer på hur man gör när man känner sig oförstådd! Eller skriv en bok i ämnet, tror den skulle sälja mycket bra. Skämt åsido, jag tror att det är en himla massa människor som går runt och känner sig oförstådda men som inte vågar säga det högt... Ändrar naturligtvis inte DIN situation, men kanske kan det ändå duga som intressant samtalsämne?
"Normal" är du kanske inte (det är för övrigt inte jag heller), men just det har INGENTING att göra med hur lyckliga vi blir i livet. Faktum är att i min bekantskapskrets så är det de "icke genomsnittliga" som faktiskt mår bäst...
Så får du bara tillräcklig ordning på ditt känsloliv är du home free. Då kommer din originalitet i stället att bli en stor tillgång.
KRAM.
Skicka en kommentar