Livet fortsätter. Sommaren är här men rent mentalt är jag kvar i början av året.

Problemen/demonerna/monstren avlöser varandra en efter en. Just nu är Herr Mat det värsta odjuret (sedan minst tre månader tillbaka, visserligen). Alltid på axeln, alltid stenkoll på vad jag äter och inte äter; berömmer mig vid svält och avskyr min existens när jag får något i mig.

Jag försöker. Trots allt det destruktiva försöker jag. Förlåt om jag misslyckas.

That's it.