By the way...

... så hatar jag min bloggs utseende just nu :) Går dock inte att redigera färger osv här, då det inte vill förhandsvisas (ni som har Blogger fattar vad jag menar) så jag ser inte hur det kommer se ut vilket i SIN tur leder till förvirring och frustration -.- Så jag fixar det när jag kommer hem igen!

Har mååååååånga videor att titta på och myyyyycket att göra med bloggen när jag kommer hem :p

Halden

Kan inte för mitt liv förstå hur jag har lyckats blogga varje dag nu i några dagar! Det kan visserligen bero på att jag har varit uttråkad. o_o

Idag tog vi en vända inom Norge. I och med att det ligger bara några mil bort, så tänkte jag "Fan vad kul att åka in till Norge nån dag!". Sagt och gjort, pappa ringde till jordbruksverket och frågade om man fick ha med sig hundar in i Norge utan pass och rabiesvaccination (Toya är inte vaccinerad än) och det fick man. In med vovvarna i bilen och iväg mot Norge. Aito låg i baksätet bredvid mamma och Toya låg i hundburen i bagageutrymmet. Aito föredrar nämligen ett bilsäte framför en bur... ^^

Resan tog väl nån timme, skulle jag tro, och väl framme vid gränsen hoppade jag och pappa ur bilen och tog ett foto på gränsen med mig bredvid skylten. Haha. Tur att jag inte har med mig kamerasladden så jag kunde överföra bilderna in till datorn, vill helst inte göra det då jag ser sjukt konstig ut. Men jag kan se om jag kan ladda upp dom när vi kommer hem på tisdag. x)

Vi åkte in till ett litet samhälle/stad som heter Halden. Väldigt fin väg vi körde på, den låg liksom uppe på bergen så utsikten var sjukt fin - om man bortser från industriskorstenarna förstås... fast på nåt sätt så var även det vackert. x_x Vi promenerade i alla fall runt i Halden och det var helt okej väder. Lite duggregn, men inte kallt eller blåsigt. Annat var det på hemresan då det först var uppehåll, sen ösregn, uppehåll, ösregn och sen småregn. Skitskumt. Och det ösregnade kanske i bara 30 sekunder eller nåt... o_o

Nu ligger jag här och försöker titta på YouTube-videor. Det går trögt som fan för det tar en hel evighet att ladda en video. En video på 5 minuter tar typ 30 minuter att ladda >_< Längtar tills jag kommer hem... då blir det skitsnabbt internet! :D

PS. Två av mina nagelband har lossnat och det gör ont ._. DS.

All these fears

Nu är det kväll igen och samma gamla visa börjar repeteras i huvudet igen. Men jag tänker inte gnälla på om det, utan istället tänker jag berätta vad jag gjort idag.

Först åkte vi ut allihop och plockade blåbär. Första stället var en bit in i skogen bredvid en väg, men där fanns ju inga blåbär alls. Hur mycket blåbärsbuskar som helst, men knappt några bär. Så vi gick över vägen till andra sidan och där fanns det blåbär, kan du tro. Vi plockade och plockade och mina händer blev alldeles lilafläckiga (fint, enligt mig), och vi fick ihop nästan en hel liter tror jag. Hela tanken bakom blåbärsplockandet var att vi skulle baka en blåbärspaj av dom, och det gjorde vi också. Världens godaste blåbärspaj, med vaniljsås. Mums för fan!

Efter att vi hade käkat mat och paj så gick jag och pappa ut med hundarna. Vi gick en lång och härlig runda med dom. Älskar att gå i skogen. Älskar att promenera överhuvudtaget. Sen när vi kom tillbaka till stugan igen, så ville jag ro en stund med båten som ligger förtöjd vid bryggan i den lilla dammen som ligger framför stugan. Sagt och gjort, jag och pappa gick ut till båten och jag rodde ut i mitten av dammen. Skitmysigt för fan. Bara ro ut och stanna i mitten. Ingen kan nå en! Man kan bara sitta där helt själv och läsa en tidning (smygreklam för ett reklaminslag, haha) och bara ta det lugnt.
Efter att jag hade rott tillbaka till bryggan, så hade mamma kommit ut med hundarna. Jag tog Toya under armen och satte mig ner i båten och så rodde pappa. Toya tyckte det var skitläskigt, så hon skakade lite. Men hon var duktig :) Sen rodde pappa in igen, och så var det Aitos tur. Han skakade inte, men var ändå lite skrajsen. Fast samtidigt tyckte han nog att det var spännande. Jag tyckte det var jättekul i alla fall x)



Såhär ser det ut där vi bor.
Vi bor i stugan längst in (till vänster).


Och såhär ser det ut när man öppnar ytterdörren.
Mitt rum är den andra dörren till vänster (dörren längst in alltså).

Nu ligger jag i min säng och lyssnar på musik. Börjar bli sömnig... tog min Lergigan för 20 minuter sedan (ovanligt tidigt) just för att jag helt enkelt vill få sova. Vill få somna och sen vakna upp i min egen säng. Såhär på kvällarna vill jag bara hem. Hem till mitt eget rum och min egen säng. Där jag kan lyssna på musik, vara ensam och kunna göra precis vad jag vill - spela PS3, cykla, köra moped, kolla på TV osv. Här finns TV, men bara 1:an, 2:an och 4:an så det blir rätt enformigt.

Bloggar kanske mer sen.

Everyday combat

Det är så jävla tungt just nu. Det är kväll. Jag har inget att göra. Demonerna börjar ta över i huvudet och jag vill bara försvinna. Bort härifrån. Bort från stugan. Bort från Dalskog. Bort från Sverige. Bort från planeten. Bort bort bort. Vara ifred. Vara okontaktbar och bara få vara mig själv. Istället stänger jag in mig i mig själv. Låter ingen komma nära. Stannar i min bubbla, i mitt gasmoln av ångest. In i min dimma av panikkänslor och mörka tankar. Låser om mig. Kastar bort nyckeln. Låter ingen komma in. Stänger av.

Lyssnar på musik. Inte världens gladaste, men vem fan lyssnar på glad musik när man mår såhär? Ni får ursäkta mig, men inte jag i alla fall. Nu ska jag googla på låttexter. Auf wiedersehen.

Justhavetowritethis

Jag vill att allt ska vara som förr. Jag vill befinna mig på ett särskilt ställe, under en särskild händelse just nu. Berättar inte vilken, var eller när. Bara att. Jag vill se vad jag såg och jag vill känna vad jag kände. Jag vill uppleva det igen. Förmodligen kommer jag få göra det också, och jag ser sjukt mycket fram emot det.

Håll käften...

Fanskap och Iron Maiden

Funderar på att ändra bloggdesignhelvetet. Funderar på så mycket just nu. På om jag klarar 4 veckor utan samtal, på maten, på medicinerna, på sömnen, på mig själv, på en massa oviktiga saker om allt möjligt skit. På demoner, på mörkret, på tankar. Och enda sättet för mig att ventilera mig är här. Jag har ingen att prata med (som jag nu VILL prata med vill säga) så jag har ingenstans jag kan göra av mina känslor. Kan inte bara dumpa dom under täcket. Fan.

Sitter i mitt rum här i stugan och lyssnar på musik. Skulle bara vilja höja upp och försvinna in i musiken, men då blir päronen sura eller nåt och så blir vi ovänner. Farsan står och diskar och morsan ligger i sin säng och läser nån tidning. Vovvarna vilar sig efter maten, precis som vi, och snart är det kväll igen. Och natt. Och demoner. Och ångest. Och fan vad tråkig jag är nu.

Ska nog pilla lite med designen nu, uppdaterar kanske senare igen.

Dalskogs Stugby

Sitter just nu i en stuga i en stugby i det pyttelilla samhället Dalskog norr om Göteborg. Mamma, pappa, Toya och Aito är också här och vi ska vara här till lördag. Sedan bär det vidare nordösterut till Ransäter där mamma och Aito ska på hundutställning. Givetvis följer jag, pappa och Toya med som moraliskt stöd :o)

Stugan är ungefär 50 kvadratmeter stor med två sovrum. Jag har alltså ett eget sovrum, vilket är jävligt nice faktiskt. Har en våningssäng (sover i underslafen), en liten garderob och ett sött litet fönster. xD Sängen är väldigt bekväm, täcket är alldeles lagom tjockt och kudden är härligt mjuk. Har med mig mina Lergigan, så jag oroar mig inte för sömnen. Tar 25mg varje kväll och på det sover jag gott. Dock dröjer det innan jag somnar, men somnar gör jag ^^

Idag har vi grillat kyckling och lyssnat på musik. Har tagit med mig min lilla ljudanläggning bestående av en subwoofer och två mindre högtalare. Skitbra litet paket, man kopplar bara in en liten sladd i datorns hörlursuttag och så har man skitbra ljud från högtalarna! Har dessutom Spotify Premium så vi har obegränsat musikbibliotek och ingen reklam! ;) Så idag när vi grillade lyssnade vi på musik och mamma och pappa fick önska låtar, haha :D
Vi tog även en tur in till Mellerud och handlade lite (dock gjorde vi detta INNAN grillningen) och köpte mat och lite gottis. Jag är så onyttig :/ Fast jag har faktiskt lovat mig själv att när vi kommer hem sen så ska jag börja träna på gym! Mitt mål är en 6-packsmage! XD Och ja, jag ska fan ha mitt 6-pack! :O

Förhoppningsvis kommer Max hit nån dag också, då blire party ;)

It’s been too long

Nu är det snart dags för konsert :)

Vet inte riktigt vad jag ska skriva… men tänkte blogga lite eftersom jag är rätt så uttråkad. Har inte gjort nåt vettigt alls idag, men det skiter jag fullständigt i. Jag bestämmer själv vad jag vill göra. Och idag har jag inte velat göra något, så då har det blivit som det blivit helt enkelt.

Ligger just nu på min säng, väldigt obekvämt, och är bara jävligt varm. Lyssnar på musik och bara skiter i omvärlden. Jag har stängt av kontakten med den, typ. Hur nu det går till o_o Aja, skitsamma. Imorgon är det söndag, va? Tror det… och då händer inget alls då heller :) Jag är så aktiv så. På måndag händer det inte heller nåt, tror jag och inte på tisdag heller. Det händer inte så mycket i mitt liv. Dels för att jag vill ha det så och dels för att jag inte vill ha det så, jag vågar helt enkelt inte göra vissa saker –.- Which sucks, big time. Sitter helst ensam hemma och lyssnar på musik och gör bara vad jag själv vill. Så jävla nice. Inte för att det är fel att umgås med nån lite då och då, det är trevligt, men jag är en ensamvarg. Lone wolf, så att säga. Och det gör mig ingenting. ^^

*öppnar fönstrena och intar en bekvämare sittställning*

Sådär. Det blev lite bättre. Sladden mellan mina högtalare och datan kunde dock ha varit en decimeter längre o.o Och min dator hade inte behövt vara sönder heller för den delen, men man kan ju inte ha allt.

Jag borde nog sluta skriva nu, innan det leder till nåt obehagligt O.-

I will never wake up again

Sitter här i min säng, som vanligt, lyssnar på musik och har båda fönstren vidöppna för det är så jävla varmt i mitt rum. Det är så jävla varmt i min skalle också. Allt går på högvarv. Idag skulle jag egentligen till mellanvården för att åka in till stan till Enter (Stadsmissionen-nåt) med H… Men jag hade ingen som kunde skjutsa mig dit och därför avblåste hon våra planer helt och hållet. Visserligen helt okej för mig, men annars kunde hon ju kommit hit istället? Hon var ju så jävla snabb med att komma hit när jag först började på mellanvården. Aja.

Tänkte blogga lite om BUP… Bara få ur mig en massa vrede, hade jag tänkt. För ingenting där är som det ska. Inga planeringar, inga mål, inga uppläggningar alls. Bara skitsnack och spontanitet (vilket jag hatar). Skitsnacket är H jävligt bra på. Kan ju ta ett exempel: Vi hade pratat om behandlingshem/inläggning här hemma, just för att jag helt enkelt inte orkar vardagen och att jag är på bristningsgränsen. Päronen tog upp detta med H och J när dom var på mellanvården och pratade. När dom kom hem igen, så berättade morsan för mig att H skulle ta upp behandlingshem med mig nästa samtal. “Vad bra!” tänkte jag. Mm, visst… Samtalet kom, och H frågade mig “Vad vill du prata om idag?”, då sa jag att morsan hade sagt att vi skulle prata om behandlingshem. Då började H babbla om nåt helt annat, och sen gick det bara utför. Samtalet ragglade på och i slutet lovade H att vi skulle endast prata om behandlingshem hela nästa gång jag skulle dit. Skitbra, eller?
Nästa gång kom, och jag gick in och satte mig precis som vanligt. H frågade mig ännu en gång vad jag ville prata om och jag sa “Det vi bestämde förra gången”. Då tog H ett andetag, stirrade på mig och sa att “Det är helt enkelt inget att diskutera”. Jag sa “Nähä…” och stirrade ut genom fönstret (som vanligt). H spädde på med anledningar och gjorde nån jävla gest genom att öppna dörren, peka ut och säga “Såhär, här är ditt liv!” och sen sa hon “Så är det på ett behandlingshem!”. Sen satte hon sig igen. Jag tänkte “Nu jävlar ska jag fan strypa dig din jävla idiot!!!”. Hon hade i princip gjort narr av mina tankar… Jag vet inte om det var dumt av henne, men borde hon göra så?…

Ett annat exempel var när vi åkte in till stan första gången, och jag påpekade att det var så fint väder. Då sa hon bitchigt att “Ja, detta är MYCKET bättre än att sitta i en gammal skola på landet!”. Hon syftade på behandlingshemmet jag hade funderat på ute på Österlen. Dock uppfattade jag inte detta förrän ungefär två minuter efter, och det kändes som ett knivhugg rakt i magen… jävla idiot. Jag hatar henne. Ja, det gör jag faktiskt. Ändå går jag dit? Någon någonstans inuti mig måste vilja fortsätta kämpa, tydligen. Själv känns det som att jag har gett upp.

Halvhjärtad

Tänkte försöka uppdatera bloggen lite, då jag inte har gjort det på väldigt länge. Det har varit mycket jobbigt på sistone… skolintagningar (vilket jag för övrigt lyckades med, jag kom in på RBMP, men det är en annan historia), medicinbyten, min ena hund har haft problem, kompisar man saknar, tankar, självmordsfunderingar och all möjlig annan svart sörja.


     Min ena hund <3 

Sitter i min säng, fönstret är helöppet då det är så varmt idag och jag hatar att svettas, har precis duschat för jag och morsan har varit på Burlövsbadet och simmat lite. Lyssnar på musik från Spotify och bara försöker ta det lugnt. Känner mig sönderslagen inuti och jag vill helst bara vara ifred. Ifred med musiken, vinden utifrån och bara vara mig själv typ. Jag vet, det låter skitskumt, men det är det kanske också. Jag är rätt skum, men du måste erkänna att det är skönt att vara ensam ibland. Det blir dock till ett problem när man inte kan skilja på om det är min sociala fobi eller om det bara är så jag vill ha det. Det har mellanvården problem med. Åkte hon in till stan för att hon är rädd? Kom hon inte hit idag för hon inte vågar? Dom tror alltid det. Att jag är rädd alltså. Men ibland vill jag bara inte, särskilt inte eftersom dom gärna tvingar mig till saker.

Problemen med min hund handlar kortfattat om epilepsi. Hon har epilepsi och hon fick medicin för några dagar sedan efter två anfall varav det ena otroligt kraftfullt (jag kunde inte hålla henne stilla, för att förhindra att hon skadade sig, utan hon skakade och rörde sig så våldsamt). Morsan ringde veterinären och hon sa att vi nog måste sätta in medicin. Låter väl okej? tänker du kanske. Saken är den att man inte kan ta bort den… hon måste ha den resten av livet och det är lite tufft att veta. Tar man bort medicinen eller om hon inte får den överhuvudtaget får hon ännu kraftigare anfall och ja… hon kanske måste sövas. Veterinären hade varit med om det, och när den hunden som sövdes blev väckt igen fick den ännu fler anfall direkt… Det vill vi inte. Så min lilla älskling får nu en tablett om dagen ._. <3

Låttips: Airplanes – Bob ft. Hayley Williams
för att I could really use a wish right now…

Dope – I’m Back

<3
Det riktigt bra börjar runt 0:40

Sommar?

Yeahyeah. Sommar nu då. Eller ja, det borde egentligen kännas som det. Det gör dock inte det. Jag känner bara ångesten inför hösten. RBMP. Rädda Barnens Musikprojekt alltså. Jag kom in där. Mamma blev glad. Pappa också tror jag. Jag reagerade neutralt. Kul att ha kommit in (eller?), men inga större glädjekänslor. Det blir nog bra.

Har inte pratat med Hedvig på… två veckor? Först hade hon semester och sen har jag varit på Ven och övernattat. Mindre lyckad natt då jag hade en sjukt ångestfylld dröm och sen började jag gråta för ingenting så jag väckte pappa o.o Sen när vi kom hem mådde jag skit. Både psykiskt och fysiskt. Jag skakade, hjärtat slog hårt och snabbt, jag mådde väldigt illa och så var jag varm. Helskumt. Mår dock bättre idag. Aja, åter till BUP-eriet… Ska till Hedvig på tisdag(?) och sen ska vi till nåt jävla tjejställe o.o Helt onödigt. Varför ska jag dit? Jävla skit… Speciellt kul är det ju för jag blir tvingad –.–

Nu ska jag käka, skriver nog mer sen.