I brist på ord

Jag måste få skriva av mig, men jag finner inga ord just nu. Det känns lika tomt som vanligt inombords, så därför får det bli en låttext istället.

I may seem crazy
Or painfully shy
And these scars wouldn't be so hidden
If you would just look me in the eye
I feel alone here and cold here
Though I don't want to die
But the only anesthetic that makes me feel anything kills inside

Och en ful bild på mig som pricken över i …


Där har vi det gott folk. Ett fint blogginlägg på mindre än två minuter.

Jag orkar inte.

Fjolla

Fy fan… jag blev precis vettskrämd av en liten spindel… Först kände jag hur det kittlades lite på halsen, så jag kliade lite; en liten stund senare såg jag något litet svart springa från halsen över bröstet och magen på mig för att sedan försvinna ner under täcket. Fy fan… Jag drog ner täcket, och upptäckte att det var en liten spindel och fick panik. Började vifta vilt med armarna omkring mig och spindeln åkte ner på golvet för att sedan krypa in under soffan.

Om du läser det här, spindeln, så förlåt mig… det var inte meningen att skada dig och jag ångrar mig att jag blev så jävla rädd… :/

Förlåt

… för att jag skriker
… för att jag gråter
… för att jag blir så arg
… för att jag inte lyssnar
… för att jag gör dig ledsen
… för att jag blir frustrerad
… för att jag är dum …

Jag mår inte bra, och tänker därför inte särskilt rationellt just nu så snälla ha det i åtanke när jag går loss med min ilska.

Jag känner mig oförstådd, då jag inte har någon vän som har samma tuffa väg framför sig. Det känns jobbigt att prata om det med någon som inte kan sätta sig in i situationen, därför blir jag frustrerad.

Jag önskar att jag kunde förklara på ett sätt så att ni förstod, men jag är rädd att jag inte finner några ord för det. Istället kan jag skicka länkar till sidor som ni kan få läsa, om ni vill. Bara säg till.

Jag är rädd för framtiden, och jag är rädd för nutiden. Min spegelbild skrämmer och äcklar mig, och det är inget jag bara har hittat på; det är hundra procent sanning och jag kämpar mer än ni tror för det.

Och till dig, Johan… jag är ledsen att jag har betett mig illa nu ett bra tag. Jag tänker mycket på dig och jag hoppas att du har det bra.

Ingen rubrik

Jag har skadat min tunga på nåt vänster… Det började svida i den efter att jag hade ätit sura godisbitar (den 30 maj). Vissa av dom där smaklökarna som sticker upp, hade svullnat längst fram på tungan. Idag har den gjort ont och nu kliar den dessutom… Det känns lite som det gör när man bränner tungan på varm choklad eller kaffe. Jag lär inte äta dom godisbitarna igen.

Imorgon (eller senare idag rättare sagt) är det dags för samtal med Isa. Är både taggad och nervös. Främst rädd att det ska bli som det brukar – att jag inte får sagt det jag vill säga och går därifrån med tårar i ögonen. Jag hoppas att jag orkar få upp modet bara, då ska det nog gå bra. Pappa kör mig dit och sen ska jag åka buss hem själv då han måste iväg till jobbet. Hoppas att jag fixar det…

Just nu ligger jag i min säng och tittar på sista avsnittet av säsong 4. Givetvis är det Smallville jag snackar om. Ska bli kul att börja på en ny säsong, känner på mig att det är en hel del riktigt bra avsnitt i säsong 5.

Äntligen

Precis när jag behöver det, så får jag en ganska bra dag. Känns skönt att känna lite lugn inombords, och jag ska vara ärlig så är jag faktiskt välförtjänt av det… Okej det där kändes jobbigt att skriva…

Idag ska jag överföra lite bilder från min kamera och lägga in dom under flikarna längst upp på sidan. Förresten, vad tycker ni om den lösningen? Att ha bilder på en separat sida sådär, menar jag. Vore kul att veta :)

Inte just den kameran JAG har, men den ser ut så ;)

Världen kan vara vacker

Stod en liten stund i mitt fönster och tittade ut. Tänkte för mig själv att världen kan faktiskt vara vacker, och speciellt såhär på morgnarna. Knappt några bilar ute, fåglarna sjunger och det är stilla. Luften känns mer ren på något sätt, då motorvägarna inte är fulla av stressade människor som är på väg till jobbet.

Jag drömmer att en dag vakna upp utvilad klockan 7 på morgonen, gå ut med mina hundar och sen äta en god och uppfriskande frukost för att sedan bege mig till mitt drömjobb. Just nu känns det som mycket avlägsen dröm, men jag vet att om jag kämpar så kan den mycket väl bli sann.

Natten/morgonen igår var inte trevlig; jag var full av ångest och panik och det kändes som att jag skulle dö. Som att jag skulle gå sönder inombords och sedan bli strypt av ångesten, därav dom mindre trevliga inläggen jag skrev och som ni så fint kommenterade. Ville bara säga tack till er allihop för att ni finns. Jag ska inte säga att ni är guld värda, för det är ni inte – ni är värda så mycket mer och jag tycker väldigt mycket om er allihop.

Jag ser fram emot familjens husbilssemester i juli. Hundarna ska följa med, kameran ska med, jag ska med… ;) Den veckan tänker jag verkligen utnyttja till fullo med en massa roliga aktiviteter och ren avslappning. Gå upp i lagom tid och känna mig fysiskt trött på kvällen och sen somna med en snarkande Toya bredvid mig. :)
Vi har inte gjort upp någon resplan, och jag har bett speciellt om att vi inte ska göra upp någon heller. Det blir roligare om vi kör dit näsan pekar. Dock har jag några önskemål, och ett av dom är Göteborg. Dels för att jag gillar Göteborg, och dels för att jag tänkte hälsa på Max. :)

Just nu känner jag mig lugn och avslappnad inombords, och det är en väldigt behaglig känsla. Jag är glad att jag inte har ångest längre, och jag är inte heller stressad av att klockan snart är 05.00. Jag vet varför jag fortfarande är vaken; jag har sovit i stort sett hela dagen igår. Men det ordnar sig ska jag se.

Lägg märke till mina semikolon :P

Hjälp

Ångesten dödar mig
Det är jag säker på
Säg inte emot
Då blir jag arg
Förlåt om jag dör inatt
Förlåt för allt
Jag ville inte ha det såhär
Förtjänar jag det?

Jag vill blunda och försvinna bort. Jag vill återfödas och börja om från början. Ny hjärna. Inte göra om samma misstag som jag gjort i detta livet. Jag är rädd. Jätterädd. Tänk om jag tar livet av mig på grund av detta? Jag är rädd för mig själv och för världen. Mitt liv är värdelöst och jag gör ingen nytta. Det enda jag gör är att sova, äta, skita, sova, äta, skita… Finner du något nöje i det? För det gör inte jag. Jag trivs inte såhär och jag kan inte göra någonting åt det just nu för jag fungerar inte som man ska. Jag är fylld med ångest och obehagliga tankar och bilder i huvudet som jag vill få bort så fort som möjligt.

Hjälp mig någon

Ångestångestångest

Jag kan inte sova, jag vill inte sova, jag vill sova men jag kan inte.
Ångesten bankar på i huvudet och jag vill försvinna bort från mig själv, från min hjärna och från all ångest. Jag vill slita sönder mig själv bara för att få bli fri från min ångest. Ändå kan jag inte gråta. Vad är det som händer? Jag vet inte.

Klockan är snart 8 på morgonen, och jag har legat vaken hela natten. Jag är dum i huvudet och ångesten gör mig paralyserad.

Försökte mig på en dikt till mamma men det gick åt helvete och tack vare det så fick jag ännu mer ångest. Mamma kommer bli jätteledsen för att jag inte har hittat något fint till henne. För att jag är för feg för att åka till stan själv, för att jag är en fegis paralyserad av ångest.

Jag vet inte ens vad jag håller på med. Allting flyter ihop och jag vet inget annat mer än att ångesten håller på att döda mig inombords. Jag håller på att dö av ångest.

Hjälp mig. Någon snälla hjälp mig

Håll ut. Det är bara några dagar kvar nu till den första juni då jag ska träffa Isa. Håll ut. MEN DET ÄR FAN INTE SÅ JÄVLA LÄTT NÄR ÅNGESTEN DÖDAR MIG. Varför finns jag? Varför ska jag ha det såhär? Jag tänker irrationellt just nu och detta inlägg måste vara världhistoriens konstigaste inlägg. Förlåt.

Förlåt så mycket om jag dör idag.

Jag vill inte ha det såhär längre. Jag orkar inte ha det såhär längre. Ta bort mig härifrån och låt mig vara på ett bra ställe. Snälla någon, hjälp mig. Hjälp mig innan jag dör.

Nytt

Gjorde mig av med den gamla designen idag. Kände att jag ville fräscha upp bloggen, så det blev en simpel standardlayout. Just nu orkar jag inte trixa mer, så det får se ut så här tills vidare. Kolla gärna in länkarna längst upp på sidan, där hittar du bilder och länkar. :)

Test :)

YOUR GIRL SIDE:
[ ] du använder läppstift
[ ] du älskar att shoppa
[ ] du använder eyeliner/kajal
[ ] du bär färgen rosa
[ ] du går till din mamma för råd
[ ] du hatar att bära färgen svart
[ ] du gillar att hänga utanför gallerian
[ ] du älskar att få manikyr och pedikyr
[ ] du gillar att bära smycken
[ ] kjolar är en stor del av din garderob
[ ] shopping är en av dina favoritsaker
[ ] du har gått på dans eller gymnastik
[ ] det tar dig ca en timma att göra dig i ordning
[ ] du har fler än 10 par skor
[x] du bryr dig om hur du ser ut
[ ] du gillar att ha klänning när du kan
[ ] du gillar att ha parfym
[ ] du lekte med dockor som barn
[ ] du gillar att sminka andra för nöjes skull

YOUR GUY SIDE:
[x] du älskar tröjor med luva
[x] hundar är bättre än katter
[x] det är kul när någon gör sig illa
[x] du hatar shopping
[x] sorgliga filmer suger
[x] du har Xbox, Wii eller liknande spel
[x] du lekte med leksaksbilar som liten
[x] någon gång har du velat bli en brandman
[x] du har ett DS, PS2 eller liknande
[x] du kollar på sport på TV
[x] våldsamma filmer är bra
[x] du pratar med din pappa för råd
[x] du har massor av kepsar (en del använder jag inte)
[x] du gillar att kolla på fotbolls matcher
[x] du tycker det är coolt med baggy byxor
[x] du tycker det är knäppt med sovaöverparty med massa folk
[x] grön, svart, röd, blå eller silver är någon av dina favorit färger
[x] du älskar att vara galen utan att bry dig vad folk tycker
[x] sport är kul
[x] pratar med mat i munnen

Gjorde även ett mindre kul test (som hade femtioelva frågor) på Quizfarm, och fick detta inte sådär väldigt förvånande resultat:

Jag är dålig

Familj och vänner…

Jag gör alltid familj och vänner ledsna på grund av hur jag mår. Det är inget jag bara säger, utan det är ren fakta. Jag har förlorat vänner och gått miste om nya vänner på grund av det. Det värsta är att jag inte kan hjälpa det, att jag ser hur ledsna och besvikna folk blir men att jag inte kan göra någonting åt det. Jag har missbrukat ordet förlåt men vad ska jag annars säga…? Varje gång jag förstör någonting på grund av det, så gör det ont inom mig och jag grubblar på det i säkert en vecka efteråt. Jag skäms för att jag inte kan göra något, för att jag är svag. För att jag är den jag är och för att jag inte kan göra någonting åt det, särskilt inte på en minut. Jag har mått dåligt i flera år, och jag antar att det kommer ta ytterligare flera år för att tillslut må bra igen. För att vara ärlig, så minns jag inte längre hur det är att må bra. Jag har sedan långt tillbaka identifierat mig med depressionerna, ångesten och alla mörka tankar. Jag är depression. Jag är ångest.

Jag vill, en sista gång, be om förlåtelse för att jag är såhär. För alla gånger jag har svikit er, för alla gånger jag har gjort er besvikna och för alla gånger jag har sårat utan att menat det. Det sista jag vill är att göra folk besvikna och ledsna, och särskilt på grund av något så idiotiskt som detta. En dag hoppas jag att jag kommer bli en bra vän. En sån där vän som man kan lita på och som man kan ringa till och träffas bara sådär. Just nu är jag inte det. Just nu mår jag inte bra, jag fungerar inte i vardagen och jag orkar knappt umgås. En dag hoppas jag att mina demoner försvinner för gott, och jag kan lära mig att bli en bra vän igen. Jag är inte värd vänner som er, och jag kan inte förstå varför folk vill ha kontakt med mig överhuvudtaget. Men en sak vet jag, och det är att jag är så obeskrivligt tacksam för att ni finns. Utan er hade jag, med allra största säkerhet, legat 3 meter under jorden för längesedan.

En gång för alla – förlåt.

Avundsjuka

Jag har lätt för att bli avundsjuk. Det kan handla om i princip vad som helst – folk som har mer än jag, folk som ser riktigt bra ut, folk med många vänner osv. Såhär har jag varit i stort sett hela mitt liv. När jag och min bror var små (han 15 och jag 10) var jag alltid avundsjuk på honom; han hade mer pengar, mer läxor och mer uppmärksamhet. Just läxbiten kom jag över ganska snabbt visserligen. Ibland kunde det även gå så långt att jag stal lite pengar från honom. Nu snackar vi några fåstaka 20-lappar lite då och då, men min avundsjuka drev mig ändå så långt att jag stal från min egen storebror.

Just avundsjuka och kompisar är ingen bra kombination från min sida. Jag säger inte att jag lägger beslag på folk, och låter ingen komma nära. Nej, det är snarare så att jag är rädd att bli ensam. Om en nära kompis till mig umgås mycket med någon annan, blir jag lätt avundsjuk på min kompis för att han/hon har fler vänner än jag.
Svartsjuka däremot, är någonting helt annat. Det kan vi ta någon annan dag.

Jag kom att tänka på detta alldeles nyss, av olika anledningar. En slutsats efter ett mycket kort inlägg är nog att jag hatar att vara avundsjuk.