Dedicated to John

Skulle vilja skriva ett inlägg till min väldigt goda vän John. Han kommer från USA, är 10 år äldre än mig och har ett hjärta av guld. Han är sjuk just nu, och jag skulle vilja dedikera detta inlägg till honom. För tillfället bor han på ett behandlingscenter för folk med cancer. Anledningen är inte konstigare än att har just… cancer. Skitcancer. En sjukdom som är så djävulskt elak och som jag hatar mer än något annat då jag har förlorat två underbara individer i cancer. Min mormor och Pontus.

Idag, när jag startade Firefox så kom jag in på min startsida – såklart – vilken är D$A’s hemsida (en PS3-klan jag är medlem i). Då fick jag syn på att jag hade ett nytt meddelande, från John. Jag öppnade det, läste första raden och meddelandet innehöll två videor. Jag tittade på den första videon, och jag bara smälte inombords och kunde inte sluta le. Den första videon han hade skickat mig var följande:

Jag lyssnade om och om igen på den, och jag lyssnade på texten. Fy fan vad fin låt! Sen hade han bifogat ytterligare en video, och det är denna:

Även denna en mycket vacker låt. Log minst lika mycket när jag såg denna. Den kändes precis som att… som att det var John som sjöng o_o

Vad jag ville komma fram till med detta inlägget, är att man inte ska ta någon för givet. Nånsin. Aldrig. Man ska alltid tänka på sina närmaste, och inte gå runt och tro att alla är där hela tiden. Tragedier kan inträffa eller så blir personen sårad av dig, utan att du menar det. Förlorar man en vän är det svårt att få tillbaka den, och det är helt omöjligt att få tillbaka den om han/hon går bort… Så ta vara på dina vänner och din familj. Låt dom finnas där för dig och finns där för dom när dom behöver dig. Stötta varandra och lyssna på varandra.

John avslutade meddelandet med
look, you mean alot to me, you are my life, I don't love you attractively, I love you like family.. I really wanted you to know this.

Det fick mig att bli ganska så väldigt orolig… det där sista, alltså. Menar han att han har blivit sämre? Jag vet inte… ._. just nu bara ber jag om ett mirakel och att John kommer hem igen snart. Han är en av världens mest underbara personer, så det vore jävligt orättvist om han blev berövad på det finaste en människa kan få – livet… Även fast det många gånger känns förjävligt.

Inte för att han läser min blogg, då den är på svenska, men ändå…
I love you, John.