Babbel

Bilden har ingenting att göra med följande text. Tyckte bara den var rolig och kände mig tvungen att visa den för mina medmänniskor!

Jag får återigen skrivabstinens och känner att jag absolut utan tvekan måste skriva ytterligare ett inlägg innan jag går och lägger mig. Jag känner att jag måste få skriva av mig en sista gång, innan jag lägger huvudet på kudden och tillslut - efter mycket om och men - somnar. Egentligen är det inte själva sovandet som är mitt problem, det är själva insomningen. Alla känslor och tankar som dunkar i huvudet på mig, ångest, smått panikartade känslor blandat med en smula deppighet. Isåfall har jag större problem med att vakna, jag sover gärna länge och mitt hat mot väckarklockor av alla slag går inte att sätta ord på! Avskyr att väckas av en otäck signal, som sedan etsar sig fast på trumhinnan och man tror att man hör den även fast den är tyst. Nej tack. Då vaknar jag hellre av mig själv eller av en mänsklig väckarklocka. Jag har dock en tendens till att göra denne förbannad, då jag är svårväckt. Vet inte hur många gånger jag har blivit utskälld och anklagad för att "inte vilja vakna". Jag är ärlig nu, på morgnarna är jag i princip medvetslös när pappa eller mamma försöker väcka mig. Ofrivilligt. Jag hade gärna kunnat vakna med en gång, men så lätt är det inte minsann.

En annan sak jag har funderat på är folk som åker buss. Inte bara sådär generellt, utan hur de åker. Vissa sitter på sätet längst ut, vilket jag finner extremt irriterande. Vill de att jag ska kliva över deras ben för att få en plats att sitta ner vid? Dels är jag inte så akrobatisk, och dels finner jag det helt enkelt himla onödigt. Varför inte bete sig som folk och sätta sig på platsen längst in? Jag gör alltid det trots att jag egentligen hatar att ha en tant i pälskappa bredvid mig. Eller värst av allt - någon i min ålder som ser mycket bättre ut än mig. Då sitter jag där, bredvid den här snygga människan, och känner mig allmänt ful. Hellre tanter då, fast gärna utan pälskappor. Gärna någon söt liten tant som pratar med mig, så jag får känna mig sådär vuxen och mogen som jag tycker om.
En annan bussmardröm jag har är människor som pratar i telefon. Visst, du sitter på en buss där det kan vara svårt att höra, men för den sakens skull behöver du väl inte skrika åt människan du pratar med? Den hör dig mycket bättre än du hör den, tro mig. Själv sitter jag diskret intryckt mot rutan när jag pratar i telefon på bussen. Händer väldigt sällan, men när jag väl gör det så blir det så. Vill inte att någon ska höra mig, eller människan jag pratar med. Det kan ju vara något superprivat... Kanske något pinsamt? I vilket fall som helst så är jag inte så fullt intresserad av att höra vad andra pratar om, så jag skulle uppskatta om folk dämpade sig lite. Mkay?

Nej, nu får det vara nog för idag. Mina fingrar har fått sin dagliga dos av tangenter, och mina öron har fått sin dagliga dos av musik. Inte för att man någonsin kan få för mycket av musik, men jag är nöjd nu. Natti natti, världen! Även fast det är morgon på vissa ställen och eftermiddag på andra. Vi ses imörrn!