Måste bara få skriva lite till. Nu på sista tiden har allt varit så bra, jag har - dock inte tillåtit mig själv - mått bra och skrattat. Känt mig som jag gjorde innan allt började. Genuint glad. Men nu, nu har jag trillat ner igen. Nu vill jag bara få vara ifred, jag vill inte träffa någon och jag vill bara vara ensam. Jag kan sitta i timmar och bara stirra på ingenting, drömma mig bort och försvinna en stund rent mentalt. Titta på TV är skitsvårt, för jag kan inte fokusera.
Jag hoppas att när jag ska till Isa, får reda på lite om varför jag är såhär. Om det är nån personlighetsstörning eller vad det nu än är. Jag orkar inte gå runt och undra mer. Jag vill veta vad det är som är fel, och så vill jag ha rätt behandling. Det har gått alldeles för lång tid nu utan att något har hänt och jag identifierar mig som "hej, jag heter Elise och jag mår dåligt". Jag kan inte se mig själv som glad och lycklig, kanske därför det har varit så svårt för mig att acceptera min glädje nu när jag haft en glad period. Jag hatar mig själv när jag är lycklig, för jag förtjänar inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar