Tiden går

Ja, jisses... Bloggen är lite drygt fyra år gammal nu. Aldrig förut har jag lyckats hålla fast vid något så länge. Visserligen har det funnits många perioder utan några inlägg alls men bloggen har åtminstone fortfarande funnits. Jag har inte bara gett upp, skitit i det och avregistrerade den.

Livet ser mycket annorlunda ut nu jämfört med november 2010. Möjligtvis inte rent praktiskt men det har hänt mycket rent psykiskt. Jag är en annan person nu än då. Jag har funnit mig själv på ett sätt jag nog inte trodde var möjligt "back then". Nu kan jag, med en viss stolthet i rösten, berätta för dig vem jag är och vart jag är på väg här i livet. I alla fall någorlunda.

Jag är Eli. En 22-åring från Malmö som vet precis varför hen reagerar som hen gör på saker och ting. Varför vissa saker gör mer ont än andra och varför tankar uppstår som de gör. Jag vet varför jag går igenom det jag gör och har gjort och med blicken riktad framåt tar jag beslutsamma steg i rätt riktning dag för dag. Jag är på väg någonstans jag inte ens trodde existerade för fyra år sedan.

Ryggsäcken är fullpackad med diverse erfarenheter jag aldrig skulle vilja få ogjorda, jag har äntligen fått på mig ett par bekväma skor och jag är redo för äventyren som väntar. Metaphores all the way!

Visst. Det kommer dagar då allt känns som förr; allting känns menings- och värdelöst. Skillnaden mellan 22-åringen idag och 17-åringen då är insikten om just varför det känns som det gör och hur man tar sig ur det. Idag har jag strategier och en verktygslåda (nästan) full av mentala verktyg jag kan ta till när det krisar sig. Jag har mognat, helt enkelt, och vill bara fortsätta mogna. Tror nog inte att man någonsin slutar mogna, om jag ska vara ärlig...

:-)