Ilska

Sitter på mitt rum och lyssnar på musik. Idag har varit en jävligt förbannad dag rent ut sagt. Jag har varit förbannad. På H. På dagvården. På BUP. Kan ju ta det från början istället, så någon förstår vad jag överhuvudtaget snackar om.

Åkte till dagvården och kom fram lite innan 14.00. Skulle träffa H klockan 14, så vi var i tid. Min pappa körde mig och följde med mig in. Väl inne känner jag bara hur jävla trött jag är på skiten, på BUP och på det faktum att jag måste prata med H. Jag ogillar henne, så enkelt är det. I alla fall... vi börjar snacka, och jag bara känner att ilskan måste komma ut på nåt sätt så jag börjar gorma och svära åt henne och nästan skriker att jag orkar fan inte mer. Då börjar hon babbla om hur viktigt det är med kosten, och att jag måste äta regelbundet. Sen börjar hon fråga ut mig om vad jag har ätit i helgen. Berättar då vad som hände i söndagsnatt och hon fortsätter med sitt jävla tjat om maten. Jag upprepar återigen att jag orkar inte existera, men det ignorerar hon fullständigt.
Efter kanske en halvtimme av ren och skär ilska, börjar hon babbla om "ja, vi ses nu på fredag, fyll nu i dessa matdagböcker tills dess!". Jag menar... jag satt nyss och sa att jag helst av allt vill dö, och hon vill att jag ska fylla i min matdagbok?! Hur mycket ska man säga för att få folk att LYSSNA på en? Dom hör mig, men ingen lyssnar. Ska jag behöva komma in dit med blödande armar och ben och skrika rakt ut att jag ska ta mitt liv för att dom ska inse hur skit jag har det just nu?! Jag är så jävla förbannad just nu... och Hedvig har inte svarat på mitt mejl heller. Skit. Skitskitskit. Vet inte heller när jag ska få träffa henne igen. OM jag ska träffa henne igen.

Nej, nu ska jag gå och dränka mig i närmaste å. Det kommer ta lång tid då dom flesta åar här i närheten är frusna, och den närmaste ligger väl en halv mil bort skulle jag tro. Äh, jag lyssnar på musik istället.

..

Nu är det snöstorm ute igen. Helt okej för mig, då jag gärna vill ha 3 meter snö. Gärna mer.

Känns som att jag egentligen inte vill skriva, utan skrika istället. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte hålla på såhär längre. Jag vill bort härifrån. Nu. Jag vill bli smal. Nu. Jag vill försvinna. Nu. Jag vill så mycket att jag får huvudvärk. Jag får så mycket huvudvärk av all vilja att jag helst av allt skulle vilja köra ner huvudet i en snödriva och sen låtas täckas av snön. Då försvinner jag i alla fall.

Colan är slut, dagen är slut, helgen är slut, jag är slut. Allt är slut utom demonen inom mig. Den har hur mycket energi kvar som helst, och ser gärna till att trycka ner mig så mycket som det bara går. Men ska jag vara ärlig, så försöker jag inte kämpa emot. Inte just nu. Jag låter mig vaggas i min ångest av demonens trygga armar. Låter mig slappna av och viskar tyst i mitt öra att jag har det bra nu. Att allt är som det ska och att jag inte ska någonstans. På något sätt känner jag mig trygg. Ångesten känns så hemma, demonen känns som en bästa vän och jag vill inte ha det på något annat sätt. Inte just nu. Kanske sen.

Imorgon ska jag till Dagvården igen. Jag ser inte fram emot det överhuvudtaget. Jag har inte saknat H, och jag tycker att hon kan åka till Mars eller nåt så jag slipper äta lunch ihop med henne ännu en gång. Det är ett helvete att göra det. Hon tjatar på mig att ta mer av deras skitäckliga mat, och tro mig - den ÄR äcklig.

Bring me

Mitt förra inlägg var alltså en dikt, och den handlade om min bästa vän som gick bort för inte så längesedan. Mer än så berättar jag inte, men det var i alla fall inlägg nummer 100. Har nu gråtit ut lite (mycket, alltså) och är redo för livet igen (dagens skämt).

Ska supa mig full på Cola, hur fan nu det ska gå till, och sen blir det väl lite TV.

Something's missing in me

Dark skies, passes me by
Day by day, I watch them smile
The stars above my head
I'm cold, I'm feeling dead
Almost alive again when I see you
But it's only in my dreams

I never got to say it, you went away
I still remember that dark day
You went away and never came back
My heart's still sore, I'm a wreck
I will never get to hold you again
You're forever gone and won't come back

I miss you, with every heartbeat
Without you, it's hard to even eat
I can't accept it, I never will
You're always in my heart, but still
I can't stop missing you

I held you in my arms, for the last time
I still remember your warmth

When I held you every night
But now it's over, you gave up the fight

There's nothing worse than losing a friend
Nothing worse knowing it's about to end
And you can't do anything at all
Being a spectator, watch him fall
I will always remember you
And you're always in my heart too

Copyright © 2010 Elli

Flyleaf - Treasure

Can I tell you a story
As we dance while the sun starts to bleed
Song of songs love is calling
Daughter wake up from your sleep

Refined I’ll become the most dazzling precious treasure
I’ll be treasured over all the earth

Bearing the gift of a new heart
Patience ablaze
I’m slowly burning

Refined I'll become the most dazzling precious treasure
I'll be treasured over all the earth
Refined I'll become the most dazzling precious treasure
I'll be treasured over all the earth

I am in awe and in shock
I’m in love and given away
I’m reserved with these words

Can I tell you a story
As we dance while the sun starts to bleed
Trees rejoice with the wind here
Hallelujah, Yeshua

Tonight I’ve become the most dazzling precious
I am treasured over all the earth
Just look at what he’s done
How he’s laying down his life
Take this life
oh most dazzling precious treasure

Tonight I’ve become the most dazzling precious treasure
I am treasured over all the earth

XD

Kom nyss på att klockslagen för mina inlägg var helt knas, så nu har jag fixat det.

Inatt var ett helvete. Jag somnade tillslut vid 07.00 på morgonen, vilket är mindre bra. Jag hade ångest i hela kroppen, och när jag väl blev sömnig och försökte somna (efter att jag skrev mitt TWLOHA-inlägg) så fick jag en gråtattack och bara satt och glodde rätt ut genom mitt fönster. Då var klockan runt 06.00. Har inte så mycket mer att säga om det mer än att jag hatar när det händer. Men denna gången var det fan extremt. Har aldrig somnat så sent (tidigt) som 7 på morgonen. Väcktes klockan 13.00 av pappa och sen berättade jag för mamma (och pappa) vad som hade hänt, och så började jag gråta. Det är fan skönt att kunna gråta igen.

Nu är det snart flyttdags! Det ska bara läggas golv, tapetseras och sättas lister i mitt och mina föräldrars rum. Sen ska vi sälja vårt hus, och får då pengar till att renovera köket och de två badrummen. Jag längtar nästan sönder inombords! Kan fan inte vänta på att få flytta. Ska bli så himla mys med ett 20 kvadratmeter stort rum, med två fönster i både söder- och norrläge och med världens finaste fondtapet! :) Lär spendera mycket mer tid i mitt nya rum än vad jag gör i mitt nuvarande, och då spenderar jag ändå rätt så mycket tid i mitt nuvarande. Lär förmodligen bygga en egen toalett i det rummet, haha.

Lyssnar på gamla barndomslåtar på Spotify, helt otroligt vad längesen det var man diggade Spice Girls och S Club 7! :P

TWLOHA

Jag kan inte sova. Det går bara inte. Jag är inte trött utan jag fryser om fötterna, min iPod dör snart och jag får bara mer och mer ångest ju mer klockan går. Nu är det snart morgon och jag lär inte kunna somna den närmaste timmen. Inte blir det bättre av att tänka på allt jag ångrar att jag gjort, eller av att höra mina föräldrar snarka i rummet intill. Helst av allt skulle jag bara vilja skrika rätt ut och väcka hela huset, men jag vet bättre. Så gör man inte. Får allt ligga kvar här i min säng, med iskalla fötter och snorig näsa av all gråt. Vet egentligen inte varför jag bloggar mitt i alltihopa men på nåt sätt känns det skönt. Precis som att jag pratar eller chattar med någon, för det är precis det jag vill göra just nu. Tänkte att jag skulle smsa dig, C, men vill inte väcka dig. Jag klarar mig. Börjar känna mig lite sömnig nu faktiskt.

Vet inte varför det blir såhär. Vet inte varför jag blev såhär. Vet inte mycket, men en sak vet jag; jag börjar ångra att jag skrev ett sånt långt mejl till min psykolog. Börjar bli rädd för att hon ska spåra ur och bli förbannad på mig. Min mening med mejlet var inte att skälla på henne, utan att få henne att inse att jag mår förjävligt helt enkelt och vill att nåt ska hända. Nu, liksom. För jag orkar inte ha det såhär ytterligare en månad. Vill inte behöva söka vård på vuxenpsykiatrin om BUP kan hjälpa mig innan jag blir 18. Det är snart bara en månad kvar nu, men på BUP-människorna verkar det som om jag bara är 12 eller nåt...

Nu ska jag stirra in i väggen lite, och tycka synd om mig själv enstund så går vi se om jag lyckas somna. Om inte kan jag ju trösta mig med att jag kommer slå mitt personbästa i att vara vaken länge. Lär väl skriva ett inlägg också, och gnälla lite till, om jag inte somnar.

Natti natti mig själv. Sov gott, pucko.

Desperat

Nu är klockan snart 04.00 och det börjar bli dags att sova. Men jag kan inte för jag är inte trött. Inte det minsta. Ångest, frustration. Tittar på en film på TV3, "Hot Dog", med skådespelerskan Johanna Sällström som vi flesta vet tog sitt liv 2007. En riktigt bra film, fastän jag bara sett 20 minuter av den. Vet inte varför, men jag tror att det är Johanna som gör filmen så jävla bra. Hennes roll är bra och ja, hela filmen är bra. Får nog se den på TV3 Play imorgon eller hyra den (inte för att jag tror att den finns att hyra, men man vet aldrig).

Findes der en verden derude hvor vi alle sammen kan være.
Ku' vi leve under samme sol.
Jeg drømmer om en verden
hvor mennesker de er imod hinanden,
som de gerne selv vil væres imod.
Så lad os tage af sted lige nu, lille du,
kom du skal med til et sted hvor alting ånder fred.
Lad os kom' væk før det' for sent

En sjukt bra låt av Rasmus Seebach (ja... du läste rätt). Gillar inte honom egentligen men just den låten är så fin. :)

Nu måste jag få sova, så jag ska ta några Theralen så sover jag gott sen. Orkar inte sitta vaken hela natten och hela morgonen. Go'natt!

Skitful bakgrund i brist på en bättre.... letar vidare... nu ska jag snart sova. Tror jag.

Treasure(d)

Jag är nu officiellt beroende av Flyleaf. Mitt i mitt kärleksrus till låten Treasure fick jag mig en knäpp i skallen och skickade ett mejl till Lacey Mosley's (sångerskan) hemsida. Skrev en massa pladder om att hon har förändrat mitt liv. Ja, herregud vad musik kan göra en hög.

Spelar just nu Black Ops, lyssnar på - förvånande nog - Treasure och bara njuter av att det är snö ute. Minusgrader gör mig glad i magen! Nästan ett rim där... Får väl börja skriva dikter igen, saknar det. Saknar vetskapen om att jag har gjort något bra som jag är stolt över. Saknar att uttrycka mig genom dikter. Ska nog skriva en lite senare, tror jag.

Imorgon är det söndag igen, och det vet vi ju alla vad det innebär: Söndagsångesten. Likadant varje söndag. Runt 1-tiden på dagen sådär blir man påmind om det tjocka svarta i magen och man vill bara lägga sig under täcket och dö lite. Ont kan det göra också. Då brukar jag lyssna på hög musik, så försvinner magontet en stund men kommer igång igen så fort jag tar av mig mina Skullcandy-lurar.

Samvete

Jag kommer att fortsätta blogga här. Det är lättare att uttrycka mig på svenska. Lättare att forma ord, som även jag själv förstår. Lättare helt enkelt. Har kvar min engelska. Fan, egentligen vet jag inte hur jag vill ha det. Vet aldrig, för fan. Aldrig.

Falling

Älskar min nya bakgrundsbild. Var bara tvungen att berätta det.